att deras damer på kostymbaler uppträda som stjernhimlar. hafsvägor c. Ett qvinlig Ilantlet. Publiken på en af teatrurne i London har nyligen haft tillfälle att skåda denna ovanliga syn. För sakens märklighets skull ktergifva vi bär den recension, hvilken -Times egnar åt representationen: . ÅMiss Marriott, den företagsamma direktrisen öfver Sadlers-Wellstheatern. har gjort ett försök, som, ifall det ej rönt en sådan framgång, skulle ha betraktats såsom utomordentligt djerft. Med ett ord, hon har återupplifvat Hamlet och sjelf spelat den danske prinsens rol. En qvinlig Hamlet är visserligen icke utan vöregående exempel, ty rolen har spelats af Mrs. Siddons under ett engagement som hon hade i Bath; men det är dock ännu en tillräckligt stor nyhet för att uppväcka liflig nyfikenhet hos dem som ännu hysa intresse för det poetiska dramats vexlingar. Miss Marriott lyckades märkvärdigt bra. Hennes spel såsom IIamlet var icke allenast väl genomtänkt och noga instuderadt, det var i hö grad fulländadt. Hennes rörelser voro lediga och behagfulla; hon visade sig ha fullkomligt gjort sig reda för alla reglor som gälia för den manliga skådespelaren och under det hon ulltigenom visade ett manligt väsende föll hon aldrig iu i det der karlavulna sättet som många fruntimmer bruka då de antaga manlig drägt. Hennes deklamation var tydlig och välljudande, och de mera passionerade uttryck hon hade att atergifva läto bade kraftiga och otvungna. Men märkvärdigast af allt är kanbända hennes mimiska förmägaDen situation, i hvilken Hamlet under teaterrepresentationen iakttager konungens vaknande samvete och som hufvudsakligen vinner sitt intresse genom det stumma spelet, kunde knappast återgifvas vackrare. Om någon omäaktig granskare måste göra en anmärkning, skulle det vara att miss Marriott lät det lätta komiska elementet i Hamlets natur gå till en del förloradt och var för mycket enformigt allvarsam. Men denna anmärkning är icke gilvet nktig, ty ehuru miss Marriott var allvarsam i talet, var hon alltid ungdomlig och liflig i sina rörälser. Ösverhufvudtaget var hennes återgifvande af Hamlet ett sällsamt resultat al talang, mod och flit, och kan väntas komm: att uppväcka en ganska allmän sensation. En annons af nedanstående lydelse läses i senaste n:o af Ystads Tidning: — Som till min kännedom är kommet, att orteus sqvallerfulla kärringar och korttänkta skräddare bebagat i sin fåfänga i ae talrika samlingar utsprida om min person ett elakt och sårande rykte, får jag härmed förklara, att det saknar allt fog och är för öfrigt en komplett lögn; alltså vill jug endast erinra dessa beljugare, att heldre tänka på det nyttiga för dem sjelfve än att med flit och utan orsak lögnaktigt svärta sin nästa. Slimminge i Mars 1864. Nils Jönsson, En frivilligs afsked. I Bohus läns Tidning läses nedanstående vackra poem: Farväl mitt land! Mitt fosterland du kära! Till strid, måhända död, jag går från dig, Det är för dig — ty glömmer du din ära, För den jag går, hvad kommer an på mig. Ack Svea! Kan du ännu längre bida Att sända hjelp till Danas tappra här? Kan än du se hur våra bröder lida, Som hjelp behöfva och som ingen ger? Ack icke vill du se det landet delas Der våra vänner, våra bröder bo? Det stöd du gifva kan — hvi skall det selas! O! skola de förgäfves på dig tro? Det är ej stridens vilda lek mig kallar, Jag längtar ej att sprida blod och död, Och stridstrumpeten lockande ej skallar För mig — jag ser blott mina vänners nöd. Och för mitt öga står hvad Svea borde, Men ack hon dröjer — jag ej dröja kan: Jag gör i litet — hvad du icke gjorde I stort — jag råder öfver blott — en man. Jag vet i vågskålen der öden vägas Mitt svärd gör ringa — och mitt lif ej mer, Men vi ju ha af Åästarnsk mun hört sägas: ÅAtt den som gifver allt — han mycket ger.