Från Utlandet. Med konung Maximilian II:s af Bayern i dessa dagar timade frånfälle har säkerligen en skåra gjorts i de tyska mellanstaternas hållning, hvilka hittills visat tillstymmelse till vilja, att frigöra sig från de båda tyska stormakternas öfvermakt och mot denna uppställa en grupp af stater, hvilka skulle veta, att genom en närmare anslutning till hvarandra gifva den kraft åt Förbundets ord, att det icke mera blefve ett blott slafviskt redskap under stormakterna. Det är mer än osäkert, att ett dylikt enhetssträfvande någonsin kan krönas med framgång, så länge det stora fäderneslandet är lappadt, på sätt som nu är fallet, och dessa många sinsemellan rivaliserande småfurstar. alla med absolutistiska tendenser, finnas qvar. Den aflidne konung Maximilian at Bayern var sjelf ingalunda af dem, som skulle kunnat taga om hand en sådan rörelse, som den Tyskland nu behötver, nemligen en som skulle stödja sig på folket och med allvarliga liherala tendenser samla detta kring en nationalt fri fana. Han älskade heldre, att samla furstarne till ett förbund, för att, med bibehållande af royauteens emblemer, sålunda ännu bevara det odemokratiska tyska förbundet. Det är ej heller troligt att hans nu honom efterträdande son skall älska att dväljas inom friare förhållanden. Maximilian II Josef, född d. 18 nov. 1811 i Munchen, konung af Bayern, fattade regeringstyglarne efter sin fader konung Ludvigs tronassägelse d. 21 mars 1848. Han bles gift i Minchen d. 12 okt. 1842 med drottning Fredrika Frangoise Augusta Maria Hedvig, född d. 16 okt. 1825, dotter till afl. prins Wilhelm af Preussen, den nuvarande konungens onkel. Hans barn äro: 1. Hans efterträdare på tronen Ludoig Otto Fredrik Wilhelm, född i Nymsenburg d. 25 aug. 1845; 2. Prins Otto Wilhelm Luitpold Adalbert Waldemar, född i Minchen d. 27 april 1848. Inom Englands öfverhus förklarade oppositionsledaren grefve Derby d. 8:de d:s, att krigshändelserna fått en annan karakter genom tyska truppernas inryckande i Jutland. Han ansåg den blåa bokens innehåll vara törnedrande för England. — Grefve Russell svarade, att regeringen icke ville söra krig, om säkerheten för Danmarks integritet kunde på annat sätt bevaras. Regeringen måste förbehålla sig fria händer, till att uppträda antingen ensam eller i förening med andra makter. Flottan är emellertid beredd att i hvilken stund som helst löpa ut. Från den af lord Clanricarde bildade komite för understödjande af danska krigares värnlösa anförvandter har åter afsändts en summa af 1,000 p. sterl. I Skotland pågå för samma ändamål större insamlingar. I Glasgow insamlades på ett par dagar 500 p. sterl. hvilka afsändts till Danmark. Englands regering säges anstränga sig ifrigt, för att kunna komma fram med ett nytt bemedlingsförslag i det dansk-tyska kriget. Den kombination, som nu säges flyta ofvanpå, är, att konungen af Belgien skulle agera som skiljedomare. — Detta törslag, om det någonsin varit verkligen påtänkt, är na