vidt omsattande i den närvarande sig utvecklande situationen. Tidningarne af alla färger utfara skarpt mot belägringstillståndets förklarande i Galizien. Det är, säger Patrie, en triumf för hr v. Bismarck, och det är en sista seger för furst Gortschakoff! uru skall man kunna annorlunda bedöma en sådan åtgärd? -En enda makt hade att beklaga sig öfver befolkningen i Galizien: Ryssland! En enda makt hade intresse at att se belägringstillståndet proklameradt i Lemberg : Ryssland! Denna tillfredsställelse har det kommit i åtnjutande af. Österrike har på en dag sönderslitet alla sina depescher för ett helt år och desavouerat det handlingssätt det följt i öfverensstämmelse med England och Frankrike. Det fanns äfven en annan makt, som, i förening med Ryssland, reklamerade mot den frihet som medgafs Galizien: denna makt var Preussen. Äfven detta har blifvit tillfredsstäldt. N Belägringstillståndets proklamering i Galizien förråder alliansen mellan de makter, som delat Polen! I går undergifvet Österrike genom vördnaden för lagarne, är Galizien nu frigjort från sin ed af den regering, som ersätter den borgerliga myndigheten med det militära godtycket och despotismen! Constitutionnel kallar ofta nämnda proklamering för en högst beklaglig höndelse. Om än den slutsats, som engelska pressen drager deraf, att en fusion egt rum mellan kabinetten i Wien och Petersburg, är öfverdrifven, bör man likväl fästa uppmärksamheten å den motsägelse, som eger rum mellan ett krig, hvilket Österrike för i Slesvig mot Danmark i nationalitetsprincipens namn, och Österrikes beteende mot polackarne i Galizien, der det vill förqväfva nationalitetsprincipen. Mellan Österrike och Italien tilltager med hvarje dag spänningen mera. I bref från Venetien skrifves, att det i Veronas armedistrikt finnes en styrka at 100,000 man österrikare, och krigsmateriel, som är tillräcklig för 300,000 man; vidare berättas, att det väntas en ny armekår om 30,000 man. Den venetianska revolutionskomiten har utfärdat en proklamation, hvari den uppmanar Österrikes italienska undersåter, att genom uppror framkalla ett nytt krig. Först måste vi hafva en revolution, heter det i proklamationen, derpå komma Garibaldi och hans frivilliga, efter dem den italienska armeen och till sist Italiens mäktiga förbundsvänner. De händelser, som vi förutsett, börjar proklamaktionen, hafva nu inträffat: de dansk-tyska angelägenheterna äro signalen till storartade omhvälfningar. Branden skall snabbt gripa omkring sig, emedan brännbara ämnnen öfrverallt finnas tillstädes; vi, som blott hafva valet mellan att gripa till vapen eller vara slafvar, skola resa oss som män. En tidning i Bologna angifver den italienska armeen till 400,000 man. Om än denna siffra är något öfverdrifven, är det dock säkert, att italienarne stå i beredskap med en arme, rikt utrustad och försedd med allt det nyaste och bästa inom alla grenar. Från Turin skrifves under d. 6 d:s, att de italienska tidningarne meddela en skrifvelse från kejsar Napoleon, som svar på det italienska nationalsällskapets adress med beklagande af det sista attentatet. I slutet af skrifvelsen säger kejsaren: Sådana attentat kunna alldeles ändra mitt sinnelag mot edert fädernesland. Jag skall alltid tillräkna mig det som en ära, att hafva bidragit till återupprättandet af dess oberoende. Konungen af Belgien har anländt till Windsor i England, närmast för att bevista prinsens af Wales sons döpelse. En af lord Ellenborough bebådad interpellation i öfverhuset, huruvida England skulle vilja erbjuda Danmark materiel hjelp, skulle förekomma i går åtta dagar, men blef uppskjuten till måndagen. Det troddes, att grefve Russell endast undvikande skulle besvara den. Detta uppskof tros härleda sig af nya slitningar inom engelska kabinettet, hvilket allmänt anses stå på mycket svaga fötter. I Underhusets sammanträde d. 3:dje dennes t. ex. hade ministören blott en rösts majoritet vid omröstningen angående dess förslag om, att den beridna milis icke skulle i år inkallas till de sedvanliga öfningarne för sex dagar, hvarigenom en besparing af 46,000 pund sterl. skulle kunna åstadkommas. Oppositionen fann en sådan sparsamhet illa använd, och den uppställde ett tadelvotum, hvilket förkastades med 158 röster mot — 157. Hade det varit fråga om en vigtigare sak, skulle denna utgång antagligen hafva medfört ministerens upplösning.