Article Image
Danmark. Vi sortsätta här en kort redogörelse för de nyaste noter, som framlagts rörande danska frågan inom engelska parlamentet. Under d. 5 jan. skref Englands utomordentlige gesandt i Köpenhamn, lord Wodehouse, angående danska regeringens planer: H. exc. (Monrad) sade, att konungen med djup smärta åsett de nya händelserna i Holstein. II. Mt. hade för fredens skull gjort en stor uppoffring, då han befallte sina trupper, att icke resa något motstånd mot Förbundets krigsstyrka, och han hade hoppats, förbundsmyndigheterna skulle begagnat den anordning. enligt hvilken de danska trupperna drogos tillbaka ur hvarje stad samtidigt med förbundstruppernas inryckande, till att hindra hvarje revolutionär rörelse. De scener, som inträffat i Altona och Kiel och annorstädes, hade visat, huru föga grundade dessa förhoppningar varit. Men huru rätt han än hade i att klaga öfver Förbundets beteende, hade H. Mt. dock beslutat, att för sin del icke underlåta något, som öfverensstämde med hans kronas ära, för att undvika ett krig. Han hade derföre beslutat vädja till den princip, som uppställts å pariserkongressen, att internationala tvister skulle lösas genom skiljedom, och att i enlighet med denna princip påkalla de makters bemedling, som undertecknat londonerfördraget af år 1852. Sättet, att utföra denna bemedling, skulle af Danmark lemnas åt de makters fria val, till hvilka detta förslag skulle ställas. H. exc. tillade, att man måste öfverenskomma om, att under förhandlingarne status qvo skulle upprätt hållas sådant det befanns vid innevarande års första dag. Konungen hade önskat, att han skulle förklara, det forbundstruppernas besättande af någon del af Slesvig skulle af Danmark betraktas som en krigshandling, hvilken mäste af alla krafter emotstås. Om danskarne genom öfvermakten utdrefvos ur Slesvig. skulle de fortsätta sitt motständ i Jutland; om de tvungos att draga sig tillbaka från Jutland, skulle de strida till det yttersta på öarne, ända tills Köpenhamn sjelft vore i fiendens händer. D. 11 januari föreslog grefve Russell denna basis för en konferens: 1. Att Londonerfördraget upprätthåtles. 2. Att full säkerhet tages för en god styrelse öfver de tyska undersåterna eller för konungens af Danmark tyskfödda undersåter i hertigdömena Holstein, Lauenburg och Slesvig, i öfverensstämmelse med de förbindelser, Danmark ingått med Tyskland under 1851—352. 3. Att konungen af Danmark, som ett bevis på hans allvarliga afsigt, att fullfölja de ingångna forpligtelserna, skulle lofva Frankrike, Storbritannien, Ryssland och Sverige, att föreslå inom riksrådet åter

11 mars 1864, sida 3

Thumbnail