med blicken denna intelligenta panna, denna fina och raka näsa, denna blick, klar och strålande som en örns-. — Ni har en konungs hufvud, sade han. I — Ni bedrager er, svarade Jean de France, jag har en mans hufvud, som kan göra konungar. För min egen del vill jag blott herrska genom mina skapelser, storheten af dem jag upphöjer är nog för mig. Han betraktade pendylen och yttrade: — Glöm ej att Roger väntar er klockan åtta, min käre doktor. I Bolton steg upp i det han sade: i — Jag skall återse er i morgon afton och säga er min mening om Josues drogue. i Då Bolton gått, påtog Jean de France en matrosdrägt och gick ut ur sitt hotell genom en liten port för att ej oli förmärkt af sitt folk; han styrde kosan mot ThamesItloden, åt det håll der han sagt sig skola möta Simson. I Denne, Elspy och Dinah voro redan i båten. H — Hvart fara vi? frågade Simson. I — Ombord på Fowler, svarade Jean de France, och sedan till Deptford. I Vid detta namn såg zigenaren två ögon brinna under den kapuschong som höljde Elspys vackra hufvud. — Jean, sade hon, låt mig följa dig, jag skull qvarblifva i båten med min syster och Simson. ; — Hvarföre ber du mig härom? sade Jean i det han fattade hennes hand; har du icke mer förtroende till mig? — Jag är rädd, svarade hon och tryckte sig intill