Skizuer från krigsskadeplatsen. Af Erik Bögh. V. Jens som soldat. När man några ögonblick har samtalat med fransyska soldater, kan man icke underlåta att förvånas ötver deras alltuppoffrande sträfvan efter la gloire, deras militäriska instinkt, deras praktiska förstånd, hvilket lär dem att reda sig i alla kinkiga förhållanden här i lifvet, deras allting utom beräknande mod och deras oöfvervinnerligt goda lynne, och man kommer ofrivilligt att utbrista: Ja, fransmannen är född till soldat! När man endast kommer ett stycke in på preussiska området och ser, huruledes en bataljon soldater kan marschera genom gatorna utan att en enda gevärspipa kommer 2 grad utöfver den reglementerade vinkeln, huru sjelfva träden längs efter vägarne stå uppställda i leder, huru allt, som är civilt, skältver och bäfvar för allt som är uniformeradt, och huru alla det stora kulturlandets blommor och frukter äro uppbundna vid korporalskäppar, utropar man ovilkorligen: Död och pina, hvad Preussen ändå är för en militärisk stat! När man endast kommer öfver på andra idan Sundet och ser skarpskyttekårerna kom