dJAiAi — r Danmark. Kriget pågår nu i Jutland äfven! En formlig drabbning har egt rum, och allt visar, att de tyska stormakterna äro beslutna att handla med snabbhet, öfvertygade som de äro, att denna snabbhet skall lyckas neutralisera den eventuela koalitionen mellan vestmakterna och staterna af andra rangen. Händelserna hafva emellertid skyndat så snabbt framåt, att man kan antaga denna illusion vara häfd, ty vestmakternas allians, om än icke någon fait accompli, är dock numera en nödvändighet och vi tro det vara sannt, att Sverige i denna sak utgör en af de mellanlänkar, som å såväl Frankrikes som Englands sida begagnas eller kanske begagnats, för att åstadkomma det närmande, som båda makterna varit för stolta att vilja direkte åstadkomma. Det är naturligtvis ännu diplomatiens hemlighet, men äro ej diplomatiens hemligaste hemligheter i våra dagar en, som Orvar Odd säger, allom bekant hemlighet?? Grefve Manderström, vår dock så tystlåtne minister, har sjelf måst erkänna, att diplomatien förlorat sin forna bouquet, dess egenskap att kunna utötva hemlighetsmakeri på samma trollska sätt som alkemisterna förr gjorde guld. Emellertid är det en sanning, att tyska trupperna nu anfallsvis gå tillväga i Jutland, der blod i myckenhet redan flutit. Såväl Danmark som Tyskland längta efter att få den europeiska situationen klar i denna sak, och det kan numera ej finnas det ringaste skäl, att icke anse hela Tysklands beteende mot Danmark vara ett formligt eröfringskrig. Att detta varit förutsett här i landet, veta vi, och den enda följd, som kan bli, är, att våra trupper dosto förr måste ut. Vår regering sofver, det hoppas vi, icke i detta fall, ty gretve Manderström har ju officielt sagt, att tyskarne kunna komma i Jutland och att vår egen sjelsständighet sedermera sväfvar i tara. Nu är, om någonsin, handling af nöden. En kraftutveckling från Sverige måste draga vestmakterna desto snabbare med. För att visa, huru påtagligen nära kriget står vår egen dörr, skulle vi önska och förorda som en synnerligt lönade affär (och en god affär kan ju tilltala hvar och en i vår praktiska stad), att någon ångbåtskapten gjorde lustturer till Jutland, för att låta göteborgarne, som ha Tyskland att tacka för så mycket, se det stora fäderneslandets krigiska söner på närmare håll. En Ålusttur, kan völ icke gerna uppskrämma någon. Inom Englands parlament framlades d. 3:dje d:s åtskilliga aktstycken i den danska frågan, hvilkas datum går till d. 31 jan. d. år. Vi veta, att sedan dess ett ömsesidigt närmande mellan de till Heliga Alliansen icke hörande makterna egt rum; men det är af stort intresse, att erhålla kännedom om de underhandlingar, som sedan dess egt rum. Den 19 dec. skrifver den utomordentlige engelske gesandten i Köpenhamn vid Christian