Ellen utgått. Denna blick undföll icko Bolton, hvars ögonbryn drogo sig tillsammans, men han hade gått för långt för att i detta ögonblick kunna underlåta att fullfölja. — Ah! fortfor Bolton, denna tanke var så förskräcklig för er far, att han försökte på er som barn alla möjliga medel i det han alltjemt hoppades att detta envisa märke kunde tagas bort. — Hvem skulle väl våga betvifla min börd? återtog Roger i det hans ögon sköto en blixt af stolthet. — Hå, min Gud! svarade Bolton, tror ni då, att så rik, ädel och tapper som ni är, ni ej har några afundsmän? — Må vara, min käre Bolton; men hvad kunna vi göra, då detta märke är outplånligt? — I sjutton år har jag forskat efter medlet att få bort det, sade Bolton halfhögt, men först för två dagar sedan funnit det. — Nåväl! sade Roger med en rörelse af glädje, om det så är, min käre doktor, till verket! ty det skandalösa eller löjliga bör ej träffa sonen af lord Asburthon, pären af England. — Jag ämnade bönfalla hos ers nåd, att ni ville mdttaga mig här hvarje afton då ni går till hvila. Jag skall göra en förbindning som inom åtta dagar, såsom jag hoppas, ej skall lemna ett spår qvar af detta brännmärke, påtryckt af zigenarne. — Nåväl! svarade Roger, kom att supera med mig hvarje afton, min käre Bolton. Vi skola börja idag. Bolton bugade sig.