Göteborg d. 7 Mars 1864. Situationen. Med hvarje dag rycker oss den afgörande stunden närmare, då vårt eget deltagande i det allmänna europeiska kriget, till hvilket prologen f. n. spelas i vårt brödrarike Danmark, skall blifva nödvändigt. Alla utsigter till en fredlig lösning af de svälfvande tvistefrågorna äro nu försvunna. Englands sista försök, att för den danska frågan åstadkomma en konferens, har fullkomligt strandat, och man döljer ingalunda för sig i det förenade britiska riket, att de båda tyska stormakternas beredvillighet att deltaga i konferensen blott varit ett maskeradt spel. De visste på förhand, att Förbundsdagen skulle vägra ingå på en konferens, för hvilken 1852 års londonerfördrag, som Förbundsdagen al drig velat förklara giltigt, skulle vara basis. Stämningen mot Tyskiand och isynnerhet mot Preussen är i ständigt stigande inom England, på samma gång som det först endast med motsträfvighet gjorda närmandet till Frankrike börjar bli allt mera cordialt. Det är at detta närmande mellan Vestmakterna som de nuvarande moderna samfundsförhållandenas bestånd berott. Utan detta närmande skulle en tarlig reaktion med alla dess itventyrliga konseqvenser inträdt. Vi kunna derföre nu med allt skäl vänta. att handlingens stund snart är inne. Vår egen regering har förkänning eller kanske tillochmed vetskap derom, hvilket framgår at de kraftansträngningar, som berättas, med anspråk på full tillförlitlighet, nu göras inom krigsdepartementet och hvilka äro at den natur, att Sverige-Norges aktiva uppträdande kan anses skola särdeles snart inträffa. Enligt oss tillhandakommen underrättelse skola ej allenast nödiga artillerihästar med snaraste inköpas — en åtgärd som sällan brukar vidta gas i större utsträckning förrän högst allvarliga omständigheter framträda, de der kunna fordra en armås utryckande i hvilket ögonblick som helst, emedan touragering och annan vård kräfva stora omkostnader —utan äfven proviantdepoter upprättas för möjligen snart sig koncentrerande trupper. Åfven denna omständighet är betecknande och blir det ännu mera genom den samtidigt ingående notisen, att lilla kreditioet väntas med det snaraste komma att af regeringen upptagas. Sammanställa vi dessa underrättelser med dem, som ingå från Norge, der sjörustningarne isynnerhet bedrifvas med största kraft och itven vissa order för armeorganisationen utfärdats, hvilka afse landttruppernas snarast möjliga mobilisering och utryckning, tyckes det vara otvifvelaktigt, att regeringen, enligt hvad äfven omtalas, inom det af konungen nyligen hållna sammansatta svensk-norska statsrådet fattat det beslutet, att nu uppträda med mera kraft i den sväfvande fråga, som så nära berör Nordens gemensamma intressen, och utträda ur sin hittills intagna afvaktande hållning. Om man också ej kan häraf med bestämdhet antaga, att Sverige-Norge definitift beslutat direkte uppträda med vapenmakt för Danmarks sak, är det dock högst sannolikt, att stunden derför ej är långt borta och att man numera endast afvaktar den konstitutionela sanktion, som enligt Norges grundlag är nödvändig, om de norska trupperna skola kunna dragas ut ur landet. Att denna sanktion ej skall uteblifva, kan tagas för visst, hvarföre det osäkerhetstillstånd, som nu en tid förlamat all affärsrörelse och återverkat itven på andra verksamhetsgrenar inom vårt land, snart kan väntas efter omständigheterna häfdt. Vår regerings nära anslutning till den franska är känd, hvarföre det kan anses för säkert, att ett närmare aftal är träffadt mellan Stockholms slott och Tuilerierna; men då flera at regeringsmedlemmarne äro atgjordt stämda för äfven Englands aktiva medverkan och dessa nu gitvit sitt bifall till SverigeNorges kraftigare uppträdande, är det väl antagligt, att jemvöl med England aftal träffats, hvilket närmast skall gälla subsidier. Då vår kollega på platsen nögtidligt förhlarat sig, säkerligen utan anspråk på att sjelf hysa och våga uttala en egen mening i denna angelägenhet, skola gilla kriget, om ministeren biträder det, kan man således nu hopan Ane 1 1 Då OR 21