:iininim 2424 S030C45 nanA konungen af Danmark i fredlig besittning af den hertigliga delen af nämnda hertigdöme. — — — Den 30 Januari 1754 bekräftades denna garanti. På deputeraden IIasles förfrågan sistl. lördag inom danska landsthinget, huruvida finansministern konseljpresidenten Monrad) skulle vilja meddela de upplysningar om Dannevirkes uppgifvande, som han utlotvat, svarade konseljpresidenten, att de mellan krigsministern och öfverbefälhafvaren general de Meza idkade förhandlingar nu kunna anses afslutade, utan att dock nägon bestämd åsigt vunnits om denna handlings riktighet eller oriktighet. Han förklarade sig villig att lägga förhandlingarne derom på Thingets bord, på det man skulle kunna göra sig bekanta med dem, förutsatt att man begagnade dem med diskretion. Förhållandet mellan krigsministern och generalen hade blifvit omöjligt och måste nu upphöra. Ettersom man sagt honom, att en af armeens andra generaler, han visste hvilkendera, skulle hafva förklarat sig vilja afgå, om de Meza afginge, ville han härmed svara, att om någon under närvarande förhållanden och at det angifna skälet begärde sitt afsked, skulle han erhålla det utan pension (allmänna bravorop). Här åsyftade general är sannolikt Hegermann-Lindencrone. Telegrafen har redan meddelat, att de Meza verkligen blifvit afskedad och till hans efterträdare i öfverbefälet utsetts general Gerlach, hvilken förde befälet vid Mysunde, der danskarne så lyckligt slogo preussarne tillbaka, och för öfrigt ei var närvarande i det krigsråd, der beslutet om Dannevirkes uppgifvande fattades. Det är antagligt, att man velat bereda ej blott de Meza, utan äfven hans parti, den bekanta cliquen i Köpenhamn ett soulagement, genom att icke låta de Meza efterträdas i öfverbefälet af Littichau, som i krigsrådet motsatte sig Dannevirkes utrymning. Enligt rapport från Sönderborg af d. 27 febr., hade Kolf Krake, hvilket således ej är, såsom tyskarne vetat berätta, odugligt till tjenstgöring, varit dagen förut på en rekognoscering till den inre delen af Venningbond (den vik, som ligger i söder om Dyppel-landet och besköljer östra stranden af den smala jordremsa, som sammanbinder Broagerlandet med Sundeved). Fartyget närmade sig på 1,200 alnars afstånd kusten, utan att bli beskjutet, hvaraf man kan berättigas till den slutsats, att tyskarne icke på denna sida ännu ha några batterier uppkastade. Bref från danska armeen. 7 Sönderborg. Det är naturligtvis af vigt att hafva lasaretten tomma här i Sönderborg, på det att det efter hvarje strid ständigt må kunna vara plats för nya sårade och till mottagande af de sjuka, som dagligen anlända från afdelningarne. Derföre sändas de förbundna med ångbåtar öfver till Korsör och med jernbanan till Köpenhamn. Flera af dessa ångbåtar hafva endast plats för ett mycket ringa antal sjuka i sina kajutor, de öfriga måste naturligen hålla till godo med att vara på däck, och hvad det vill säga att tillbringa 8 å 10 timmar å öppet däck, under vinterstormar, köld eller snöyra, det förstår en och hvar. Då de sårade komma till Korsör, föras de i jernvägens väntsal, här ligga de på halm och vänta, tills morgontåget afgår. En komit af damer mottager dem nere vid skeppsbron, utdelar sop