Göteborg d. 1 Mars 1864. situationen. En del ingångna telegrammer hafva haft att berätta om Frankrikes och Rysslands biträdande af Englands nya konferensförslag, enligt hvilket kriget i Danmark skulle fortfara äfven under sjelfva förhandlingarne angående tvistens utjemnande. Telegrasen har tillika meddelat, att såväl Österrike och Preussen som Danmark antagit förelaget om en dylik konferens. Dock är man allt annat än enig angående konferensens basis, och en sådan måste naturligtvis vara på förhand uppgjord, för att gifva sjelfva konterensen någon karakter. De båda tyska stormakterna, åtminstone Preussen, vilja som basie hafva ett Slesvig-Holstein, förenadt med Danmark genom en blott personalunion. Danmark kan ej, då det ännu icke är fullkomligt besegradt och utmattadt utan tvärtom modigt och stridsfärdigt, ingå på en sådan grundval för fredsunderhandlingarne, och har derföre, antagande konferensen till principen, vägrat ingå på densamma under otvan förutsatta grunder. Der är ej heller antagligt, att åtminstone Frankrike ännu anslutit sig till en så bestämdt definierad och för Danmarks framtida oafhängighet alldeles mördande grundval för konferensen. Annu bestämdare är, att Sverige ej skall antaga densamma. Den omständigheten, att man skulle tillåta krigets fortfarande under konferensens gång, gör det ock sannolikt, att endast en allmän basis i öfverensstämmelse med londonerfördraget kan komma i fråga, liksom den jemväl så till vida försvårar konferensens arbete, som dess resultater kunna i mycket göras beroende af krigslyckan. Om vi derföre, uppriktigt taladt, anse äfven detta konferensförslag hafva föga utsigt för sig, medgifva vi dock på samma gång, att det redan varit af något gagn, emedan det framställt de tyska stormakternas fordringar i klart ljus. Då londonerfördraget på intet sätt berör Slesvigs ställning till danska monarkien och danske konungens enskilt gjorda löften om, att icke inkorporera detsamma, alldeles icke brustit, synes det ju tydligt, att de båda tyska stormakterna vilja gå utom fördraget eller åtminstone gifva detta en uberättigad utsträckning, som sätter Danmarks integritet och oafhängighet i fara och kränker den danska, till antalet öfvervägande befolkningens i Slesvig rätt — och detta kunde väl icke med londonerfördraget afses. Å andra sidan har konferensförslaget närmat England och Frankrike till hvarandra, af hvilken omständighet man kan vänta mera snabbhet och kraft i lösningen af den härfva, i hvilken Tysklands dåd mot Danmark utgör en blodig knut. Denna omständighet skall, hoppas vi, äfven komma att utöfva någon återverkan på vår egen regerings hållning. Vårt kabinetts nära förbindelse till Tuilerikabinettet är ett så allmänt kändt faktum, att den omständigheten, att Frankrike utträdt ur sin afvaktande ställning, äfven skall gifva mera bestämd färg åt det förras tillgöranden. Vär hittillsvarande position är ialla hänseenden en ohållbar för en längre tid. Under dessa omständigheter förlorar äfven vår gesandt i Kö