Pincio eller Ripetta. Så slutade den liflösa karnevalen i Rom år 1864. Deremot beskrifvas karnevalerna i Turin och Neapel såsom lifliga, särdeles den senare, hvilken utgjort en lika stor kontrast mot den romerska som Reapels politiska ställning utgör mot Roms. Prins Humbert, som i Neapel är högeligen populär, satte sig sjelf i spetsen för densamma och på karnavalens andra dag säg man en mängd praktfullt dekorerade vagnar, upptagna af hofvet, många dland den högsta adeln, handelsföreningen och andra associationer samt auktoriteterna i åtskilliga närgränsande städer, begifva sig ut på Toledogatan. En ofantlig mängd privata vagnar äfvensom ryttare upptyllde gatorna. Neapel har icke på många år skådat något dylikt och af goda skäl — alla offentliga sammankomster hafva på senare tider blifvit förhindrade. — Allt är likväl nu förändradt. Confetturierna ha varit den enda del af befolkningen som slitit ondt under denna tld, ty de ha varit alldeles öfverlupna af beställningar på sötsaker och fått uppbära mycket snubbor af de lifliga neapolitanarne, då dessa ej fått sina reqvistioner utförda. — På det att äfven de fattiga skulle ha glädje af sin karneval, hade prins Humbert på egen bekostnad låtit bespisa icke mindre än 26,000 behöfvande familjer.