på Sillgatan. Detta rättas härmed så tillvida, att kaffet försåldes i handelsboden uti huset n:o 4 vid Smedjegatau. Rådhusrätten. IIustru Anna Malachina Nilsson fälldes sistl. onsdag af rådhusrätten for tillgrepp af åtskilliga klädespersedlar från hustru Johanna Svensson i n:o 29 Bergsgatan i O. Haga, att för snatteri böta 7 rdr 50 öre. I detta bötesbelopp var äfven inberäknadt henne förut för dylik förseelse ådömda 2 rdr 50 öre, hvilka dock till hennes lycka blifvit hittills lemnade åt glömskan. Denna andra snatteriförseelse hade eljest kommit att anses som stöld och hennes straff blifvit betydligt strängare. — Samma var förhållandet med manspersonen Johannes Johansson, som genom att bana sin väg genom en glugg ur en vedbod i landtbrukare Petterssons hus på Stampen tillgripit åtskilliga klädespersedlar. Äfven denne hade sedan år 1862 utestående böter för snatteri tlll ett belopp af 10 rdr, men för honom aflopp ej saken så lätt. För stöld i förening med inbrott fälldes nan att plikta tredubbla beloppet af det stulna eller att undergå 7 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att i 6 månader hållas till allmänt straffarbete. — För tillgrepp af en planka, värderad till 1 rdr 35 öre fälldes samma dag arbetskarlen Anders Johansson, såsom förut straffad för snatteri, att böta plankans tredubbla värde eller undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 2 månaders allmänt straffarbete. For någon tid sedan häktades i Örebro, såsom han titulerade sig, förre studeranden Ludvig Filip Söderberg, för stöld å Örebro hotell af en ytterrock från postsekreteraren Holmberg, för hvilket tillgrepp han i Örebro behörigen lagfördes. Söderberg har äfven i åtskilliga repriser gästat vår stad i egenskap af direktör eller medarbetare vid ett och annat af de musikaliska vagabond-sällskaper, som hålla till å de s. k. terrachimerna. I sådan egenskap hitkom Söderberg vid midsommartiden förlidet år och lyckliggjorde på kasset vid jernvägstorget den musikälskande publiken med sina och de honom åtföljande damernas prestationer. Söderberg afreste härifrån den 15 sistl. Jan. i afsigt att begifva sig till Stockholm, men ödet hade beslutat att han ej för sista gången besökt Göteborg, ehuru han vid denna senaste visit måst betydligt nedstämma tonen. Härmed sammanhänger en liten historiu. Den 14 sistl. Jan. pa aftonen mistade värdshusidkaren H. J. Elvin, i sin värdshuslokal vid Torggatan ett cylinderur, hvilket han till bortlottning emottagit af en plåtslagaregesäll vid namn Öhman. Då Öhman samma afton innevarit på värdshuset förmodade Elvin helt naturligt att denne återtagit sitt ur, hvilket hängde i ett inre rum af värdshuslokalen, och gjorde derföre svårigheter vid utbetalandet af den af Ohman fordrade ersättningen för detsamma. Saken hänsköts till härvarande rådhusrätt, som ålade Elvin att ersätta Öhman det bortkomna uret med 20 rdr, hvilken summa äfven vederborligen af Elvin utbetaltes. Elvin får emellertid af tidningarne se att Söderberg blifvit häktad i Örebro och erinrar sig då att S. summa afton uret bortkom innevarit på hans värdshus. Elvin skrifver derföre till stadsfiskalen i Örebro med forfrågan huru den häktade innehade ett som det stulna beskaffadt ur. Den af Elvin lemnade beskrisning af det bortkomna uret träffade fullkomligt in på ett i Söderbergs ego vid häktandet befintligt och da denne ej kunde nöjaktigen redogöra för åtkomsten till detsamma, utan framkom med den gamla historien om Åen obekant mansperson o. s. v. afforslades han hit till staden för att här undergå ransakning angående denne förbrytare. Söderberg var sistl. onsdag inställd från sin cell till rådhusrättens session å cellfängelset. Han förnekade att ha tagit uret och vidhöll att han köpt detsamma af en obekant mansperson. Söderberg hade mycket riktigt aftonen före sin afresa besökt Elvins värdshus, der han intagit någon förtäring. Sysselsatt härmed inkommer den okände urhandlaren och begär att få tala några ord vid S. som dock sade sig da ej ha tid, men utkommen på gatan stöter han på den okände. Denne hade två ur till salu och ville sälja ett af dem till S. som oaktadt alla invändningar nästan tvangs att ingå på handel. Affären uppgjordes vid 0. Hamngatan och S. betalade 14 rår för det mindre uret, just det samma han vid häktandet i Örebro innehade och som nu både af Elvin och urets egare igenkändes såsom det bortkomna. Att S. ej tillgripit uret och ej ens någonsin sett detsamma i Elvins värdshuslokal, det ville likväl denne med hvilken ed som helst bekräfta. Man kunde visserligen tycka sig ha anledning att fästa misstankar vid honom tillfölje af rockaslåren i Örebro, men den saken skulle aldrig händt honom om han ej befuunit sig i det tillstånd han var etc. — Om Söderbergs lefnadsomständigheter inhemtades af de från Örebro hitsända protokollerna, att han är född i Norrköping, att hans fader var fabrikören derstädes Niklas Söderberg, efter hvars död modren flyttade till Stockholm, der S. åtnjöt undervisning vid Clara skola. Hunnen till myndig ålder företog han 1857 en utrikes resa och aterkommen från densamma lefde han en tid bortåt i Stockholm på sina räntor. Dessa äfvensom sjelfva kapitalet togo emellertid snart slut, hvarefter S. fört det moderna trubadurlifvet. Ransakningen uppsköts till nästa onsdag för hörande af Elvins hustru, som den qvällen tillgreppet egt rum serverat den af Söderberg intagna förtäringen. Från Stockholm. — Stockholms rådhusrätt har den 22 d:s meddelat