herde 1 LIKGTS Ulla PICUU:H10PDANLLOTAUFJ, FIUALU var han justitiestataministerns ombud i Orebro för tryckfrihetsärenden, och under förlidet är valdes och utnämndes han till kyrkoherde i Stigtomta och Nykyrka församlingars konsistoriella pastorat, hvilket han dock icke fick tillträda. Frihandelsåsigter. Då Wermland f. n. är ett af de landskaper, hvarinom protektionist-agitationer synnerligen bedrifvits i större skala, är det fägnesamt att se, det länets hushållningssällskap icke gifvit stöd åt verksamheten i en sådan riktning. I dess årsberättelse för år 1863 förekommer i detta ämne bl. a. följande stycke: ÅFrån länets spanmålsproducerande orter klagas allmänt öfver klen omsättning af spanmål med låga priser, särdeles af årets skörd. Annat var icke heller att vänta af 1862 års ovanligt rika gröda och de låga priser, som på verldsmarknaden varit rådande. — Krearurshandeln var deremot liflig, med höga priser i alla emot Norge gränsande orter. Endast öfver trög afsättning på fläsk under hösten klagas från de orter, som mera allmänt lagt sig på svinafvel. En friare tull-lagstittning uppgifves från Bro socken dertill vara anledningen; men utan att förneka det importen af amerikanskt fläsk bidragit, torde dock öfverproduktion, blid väderlek och minskad atsättning på Norge i hög grad samverkat, hvadan lättade kommunikationer torde bättre afbjelpa den öfverklagade olägenheten, för så vidt den icke varit tillfällig, än import-tullar, hvilka i andra afseenden alltid verka skadligt. Tidningsköp. Helsingborgs-Postens tryckeri äfvensom tidningen lära i dessa dagar blifvit försålda till stud. Callmr i Lund, för att nästk. April af honom öfvertagas. Nöden i Westerdalarne. Köpings Tidning meddelar nedanstående utdrag af ett enskildt bref från Transtrand i början af innev. månad, hvaraf ännu ytterligare bekräftas den stora nöd, som råder i det öfre af Westerdalarne: — — — Här uppe bland fjellen är det bedröfligt, emedan hungersnöd råder. På försommaren förstördes säden betydligt af en ihållande torka, och sedan den något tagit upp sig, frös den flera gånger, isynnerhet den 16 Juli, då till och med snö föll och på mindre vattensamlingar !; tums is fanns. Den natten tillintetgjordes landtmannens förhoppning om skörd, ty missväxten blef nästan total. I somliga byar fingo de platt intet; högst få erhöllo någon potates. De flesta hafva skördat föga annat än agnar, och många äro de, som i bokstaflig mening hafva intet annat att tillgå än litet mjölk, och somliga hafva ej ens detta. Arbetsförtjenster finnas här icke, och för att lätta de tunga bekymren för husfadren vandra många, unga och gamla, ut åt andra trakter att söka ett bröd, det de hemma ej kunna erhålla. Många skulle vara glada, om de utan bekymmer hade vattvälling, men det är ej så lätt att erhålla mjöl, då penningar fattas och krediten hos köpmannen tagit slut. Fattigkassan räcker ej till att understödja alla, som behöfva hjelpas i denna brydsamma tid; och samma klagan är det i Lima. Månge äro de barn, som till följd af bristande tillgångar ej kunna besöka skolan. Mörkt ser det ut att kunna erhålla tillräckligt utsäde till våren, då fattigdomen är så stor. Mången grundad fruktan förspörjes ock, huru man skall kunna föda sina kreatur till våren, då halmtillgången är så ringa eller nästan ingen. Den vöga floden i höstas bortförde mången höhässja, hvilket i sin mån bidrager till eländets förökande och som är i bedröfligt tilltagande för hvarje dag. Huru detta skall sluta för det arma folket, vet Gud allena. Eldsvada. I Oskarshamns-Posten för d. 20 d:s läses: Natten till törliden måndag utbröt eld uti handl. J. P. Liadholms i Mönsterås köping belägna boningshus med sådan hastighet, att detsamma jemte en nästintill befintlig, båtskepparen C. J. Johansson tillhörig gård, inom några timmar lades i aska. Släckningsarbetel lärer utförts med berömvärd raskhet och ordning. Lindholms gård var törsäkrad i Skandia till sitt fulla värde, hvaremot Johanssons både sasta och lösa egendom, hvilken sistnämnde äfven blef lågornas rof, lärer varit oassurerad. Skeppare Johanssons raska handling, att med oförminskad kraft deltaga i bergningen af grannarnes egendom, framstår derigenom i ännu vackrare dager — och är ett dylikt drag af själsstyrka i sanning lika ovanligt som det är högsinnadt, då man betänker, att några så timmar tillintetgjorde frukten af ett mångårigt och mödosamt arbete i förening med sträng sparsamhet och hårda umbäranden. Hur elden utkommit är ännu icke bekant; men den hemska misstankan har uppstått, att den blifvit med uppsåt anlagd. Samvetsbetänkligheter. Från Arboga berättas: Skepparen Andersson och förre stenläggaren Dahlgren voro häromdagen instämde till Arboga rådhusrätt såsom vittnen i ett religionsmål. Af samvetsskäl vägrade de båda .i a 1 1. 8— 122