Fedrelandet innehåller en längre skarp artikel, hvari bladet bittert utfar mot England, och nekas kan icke, att dess harm är berättigad och säkerligen utgör ett troget uttryck för den nuvarande stämningen inom Danmark. I slutet af nämnda uppsats heter det: Då ärade, kloka och försigtiga medborgare säga oss, att den engelska regeringens beteende mot Danmark visserligen är trolöst och skamligt, men att det engelska folket är oskyldigt häri, så tillåta vi Oss svara, att detta är osannt. Det finnes intet land i verlden, der folket är mera ansvarigt för sin regerings beskaffenhet och uppförande än i England. Om den allmänna meningen i England fördömde grefve Russells och viscount Palmerstons politik gentemot Danmark som feg, jemmerlig och ovärdig ett stort land, så skulle dessa herrar icke länge hafva säte inom Englands regering. Nej, med allt möjligt erkännande af och tacksamhet mot enskilda medlemmar af parlamentet, t. ex. grefve Grey och hr Fitzgerald, hvilka fördömt sin regerings politik nästan lika hårdt, som vi fördöma den härstädes, med allt uppskattande af de uttalanden inom pressen, som skett i denna riktning, är dock sanna förhållandet det, att engelska folket är fullkomligt likgiltigt för hvilkendera som har rätt, Danmark eller Tyskland, fullkomligt känslolöst för det äldsta af dess moderländers öde, och blott fäster ett enda intresse vid kriget mellan oss och Tyskland, nemligen att det så snart som möjligt måtte upphöra att skada Englands handel. Danmark är en för liten kund att kunna intressera Englands krämare och fabrikanter; det är icke, såsom vi här så gerna inbilla oss, af någon stor betydelse för Europas jemnvigt, om Danmark består eller går under; och det engelska folket är alltför blaseradt materielt, att bry sig om den nationala slägtskap, som binder det vid oss, eller om ett helt och enigt Norden, som skulle kunna få en stor betydelse i framtidens historia. Fred till hvad pris som helst, fred för de kära penningarnes skull — det är i våra dagar det i sina egna tankar så stolta Englands stolta lösen. Men vi, som äro nära att bli blodsoffer för freden, hvilken läter omsätta sig i sterling, vi må väl nu ha rätt, att erinra oss ropet från vår barndom och ungdom: trolösa Albion, förrädiska England; vi må väl ha lof att säga hr August Paget (Englands gesandt i Köpenhamn), att han här representerar den af de vänskapliga makterna, som Danmark är skyldigt minsta tillit och aktning; vi må väl ha lof att uppmana våra medborgare att sy skjortor åt våra sårade af de engelska flaggor, som de skaffade sig till Alexandras bröllop, ty de kunna endast vanpryda danska hus; vi må väl ha lof, att tillsvidare hysa lika vänliga känslor mot den som alltid var redo, att bakbinda oss för slagtningen, som den, hvilken svänger yxan.