hamtornet Vanligtvis brukade skiltvakten när nattrunden passerade förbi gå ur sin skyllerkur och skyldra gevär. Men denna gång visade sig ingen på tornets platform. — Hvad vill det säga? utbrast sir James och närmade sig häftigt skyllerkuren. Patrick satt med hufvudet nedböjt på knäna och hängande armar, försänkt i den dju aste sömn. Kapten Rabbe lät en mustig kötted undfalla sig. Patrick var blixtfull. Plötsligt varseblef sir James vid skenet af lanternan som underofficern bar repet och visade det för kapten Rabbe. — Ah! jag förstår! utbrast han i det han skakade på bufvudet. Kapten Rabbe blef blyfärgad i ansigtet. — Min herre, sade sir James med dämpad vrede, man har supit skiltvakten full, och en eller flera man af garnisonen ha begagnat sig af detta rep för att desertera och gå öfver till fienden. Kaptenen stod slagen af bestörtning och betraktade med vild blick ömsom skiltvakten som man fåfängt försökte få vaken och ömsom repet. — Denne man är blixtfull, sade sir James med vämjelse. För bort honom! När han blir nykter igen, skall man gifv honom hundra prygel. Han knuffade en af soldaterna in i skyllerkuren och yttrade : — Om du somnar, skall du bli fusiljerad! Derefter vände han sig till kaptenen och sade i iskall ton.