Article Image
var som vanligt förträfflig, och doktorns båda betjenter (hrr A. Åhman och Warberg) utförde gin gäspningsoch nysningsscen på ett så komiskt och skrattretande sätt, att hela salongen måste hängifva sig åt munterhet och löje. I afton gifves Barberaren i Sevilla för an: dra gången och för första den genomkomiska farcen Ett resande teatersällskap at Aug. Blanche. Blott denna titel på programmet är tillräcklig, för att locka till teatern fullt hus. Hvem erinrar sig icke som ett synnerligt gladt minne denne teaterdir. Sjövall, som heldre vill vara den förste i Wimmerby, än den andre i Stockholm, denne påre noble för 7 rdr i veckan, hvaraf han endast får ut hälften, denne prosaiske garfvare Gråström etc. etc.? Det måste bli en högtidsstund af skratt att få förnya bekantskapen med dessa genuint komiska personnager. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Vid sammankomst i går afton fortsatte mag. J. J. Biörklund sin öfverblick af sornfransyska posjena historia. Sedan en hastig återblick blifvit kastad öfver de provengalska troubadourernas verksamhet, skildrades i ett klangfullt och fängslande föredrag de nordfransyska trouverernas mest framstående heroer och deras förnämsta verk: contes och fabliaur. Som ett prof på lärodikten i 13:de seklet omnämndes den ryktbara Roman de la Rose, hvilken inalles består af 20,000 verser och i mera än 200 år varit hela Frarkrikes älsklingsbok, oaktadt den deri rådande besynnerliga blandning af moralisering och libertinage, äfvensom Roman du Renard, samma ämne som Goethe sedermera i sin Reineke Fuchs så mästerligt behandlat. Af en skaldinna, Marguerite Clotilde de Vallon, född 1405, men hvars poemer först 1802 i hennes familjs papper upptäcktes och utgåfvos, citerades tvenne vackra stycken: -Saknaden. öfversatt af Fransen och Vaggsång, öfvers. af mag. Biörklund. Sedan öfversigten nu hunnit till medeltidens gräns, då det sydfranska språket uppgått i det nordfranska, och den fordom så högt skattade Provengalskan nedsjunkit till en slags patois, återstod ännu endast att betrakta tvenne yttringar af den forntransyska poesien: Romanen, och den af alla Europas länder i Frankrike först uppblomstrande Dramatiska poesien, hvilka talaren tillkännagaf skulle komma att utgöra ämnet för hans nästa föredrag. Domkyrkoförsamlingen hade i går allmän sockenstämma, der nedanstående ärenden förekommo. — Domprosten Wieselgren hade i skrifvelse till kyrkorådet föreslagit att vården om de donationer till domkyrkoförsamlingen, som af gifvarne blifvit ställda till domprostens disposition, numera måtte af kyrkorådet öfvertagas. Dessa fonder äro: Borgenströmska donationen rdr 5,000: — Anna B. Bergmans d:o 800: — Amici Lazarorum? (gäfva af en anonym) 600: — Segelsömm. J. C. Wulfss donation , 3,603: 33 Enkefru S. Chr. Retzii d:o 150: — Margaretha Ingmans d:o . 3,833: 33 F. U. von Akens d:o 516: 67 Summa rdr 14, 503: 33 Efter någon diskussion beslutades, att fonderna hädanefter skola förvaltas å församlingens vägnar genom den at kyrkorådet utsedde kassaförvaltaren, som derötver förer särskilda, af församlingens revisorer granskade räkningar, utan sammanblandning med kyrkans och församlingens räkenskaper. Medlens utdelning besörjes deremot fritt af domprosten, hvilken dock bör årligen till kassaförvaltaren lemna uppgift om det sätt hvarpå han användt hvarje fonds medel. I sammanhang med en af församlingens organist, kammarskrifvaren H. J. F. Seldener, gjord anmälan om önskligheten af orgelns utvidgande och förbättring, hvartill förslag blifvit uppgjordt at den utmärkte danske orgelbyggaren Marcussen från Åbenrå, hade kyrkorådet tagit i öfvervägande, om icke tiden nu vore inne att afhjelpa åtskilliga länge erkända bristfälligheter i afseende på domkyrkans inre. För takets reparerande och omputsande hade kostnaderna blifvit beräknade till 1,800 rdr; för bänkars, dörrars och läktares målning tll 5,235 rdr 37 öre i ekfärg eller 3,750 rdr 75 öre med slätmålning. Hr Marcussen hade beräknat kostnaderna tör orgelns förseende med en större mängd nya stämmor, en tredje manual och s. k. svällare till 4,400 rdr, oberäknadt kostnaden för en handtlangare under arbetstiden. Församlingen beslutade, enligt kyrkorådets förslag, att takets reparerande: oa TC NR —

23 februari 1864, sida 2

Thumbnail