väg genom Dannevirkes vallar vidare in på Slesvigs dyrköpta jord. Sådan var stämningen inom hela armsen och den skulle, tillfrågad om sin mening, aldrig hafva gifvit något annat svar än det, att på vårt mäktiga bålverk uthärda försvarskampen, tills den sista reserven fförbrukats. Ty det insägo vi nogsamt, öfverskred fienden detta värn, då blefve Slesvig hans byte, prisgifvet åt upprorets och anarkiens fasor, till trots för hvarje senare kraftansträngning å vår sida. Här hade hären således obetingadt att lösa den uppgiften, hvarför den var till, och här gällde det således först och främst, att stå fast och värna vårt land med oböjlig vilja, så länge våra krafter förmådde, med orygglig förtröstan till, att segren blefve vår, och i tillit till den allsmäktige Gud, som icke skulle svika det lilla folk, som förde svärdet till försvar för sin härd mot illasinnade våldsverkares giriga lystnad.j Annorlunda har det gått! Vi hafva utan svärdsslag måst vända fienden ryggen och skynda långt upp mot norr, bort från vår herrliga klenod, som med hela sitt dyrbara försvarsmateriel nu prisgifvits åt honom, vår hatade fiende. Men icke skall det sägas, att hären vid detta ullsalle brutit mot sin krigarära, hvars obefläckade bevarande den sätter öfver allt annat! Derföre vare härmed en högtidlig protest nedlagd mot att den nattliga flykten d. 5:te februari betraktas som ett hårens verk! Den danske soldaten hade aldrig väntat eller anat, att det skulle gå så långt; med blödande hjerta åtlöd han blott den befallning, som ålade honom den centnerstunga marschen. Danmarks folk, det är vår motgångs tid, men låtom oss derföre icke svigta! Lugnt och bestämdt skola vi fasthålla vid målet för vår sträfvan med hjertat på rätta stället och höjdt mod, äfven om ännu bittrare olyckor skulle drabba oss — under erkännande af, att endast den, som ej böjer sitt hufvud i olyckan, kan hysa hopp om att få se de ljusare dagarne upprinna. — Haf tack för all eder kärlek, för all eder stora omsorg om härens soldater och deras i hemmet esterlemnade hehöfvande familjer! Det gör oss så godt att se de många bevisen på eder outtröttliga välgörenhet, att känna det varma hjertats slag, som dermed ger sig tillkänna från hvarje man och qvinna! Liksom under förra kriget blifven j äfven i detta lika eder sjelfva i uppoffringar, och liksom då dröjer krigaren med innerlig känsla hos eder, då han riktar tanken mot hemmet i erkänsamt uppskattande af bvad han är skyldig sitt folks trofasta kärlek, dess af varm hänförelse för våra heligaste och dyrbaraste intressen genomträngda fosterlandssinne. Senare Post. Från krigsteatern meddelas uti de i går anlända tidningarne intet egentligt nytt. Våra telegrammer hafva redan kommit tidningsnotiserna i förväg. Sjelfva de tyska korrespondenterna från Slesvig medgifva nu, att redan i Flensborg den danskt sinnade menigheten är till antalet öfvervägande, och tala om den inbitna ovilja den hyser mot de tyska trupperna. De officiösa preussiska tidningarne klaga tillochmed öfver stämningen i Holstein, hvilken hämmar i stor mån den nödiga tillförseln till tyska armåeen. På Flensborgs kyrkogård begrots d. 12 febr. 58 fallna krigare, österrikare, preussare och danskar om hvarandra. D. 13 d:s hade de allierade tyska stormakterna 90 å 100,000 man norr om Flensborg, 120—130 kanoner, de flesta af stor och långt skjutande kaliber, samt en stor belägringstrain jemte en mängd materiel till pontonbryggor. Omkring 20,000 man äro fördelade norrut. Enligt kungörelse från general Wrangel skall nu seqvester läggas på danska skepp i slesvigska hamnar. Man väntar med snaraste ett hufvudangrepp på Dyppelställningen. Flera danska tjenstemän i hertigdömet Slesvig hafva blifvit häktade, under beskyllning för utöfvadt spioneri. I Åbenrå har augustenborgaren blifvit proklamerad af agitatorerna, och de danska tjenstemännen derstädes hafva förjagats. — Ågitatororna uppröra en sorwlig anarki inom hertigdömet. Preussens sjette armekår mobiliseras och skallnuppställaszi Lausitz. Götehorqg d. 22 Februari 1864.