0 F9Å v?k! mBs 4542 Dr man skulle påträffat starka truppmassor, göra halt på andra sidan om den eröfrade skogen och asbryta striden. General Gablenz visade en kallblodig tapperhet. Han visade sig till fots med kikaren i hand bland tiraljörerna, för att utse de lämpligaste punkterna för framryckandet. Vårt artilleri ryckte fram nära den danska linien; det danska artilleriet sköt nästan alltid för högt; deremot var den danska gevärselden lika hättig som verksam. I skogen gjordes öfver 400(:) danska fångar; harm och förbittring talade ur deras drag. Alldenstund man ej behöfde befara något angrepp af danskarne, utställde general Gablenz sina förposter och förlade den ytterst utmattade brigaden i kantoneringar i och omkring Oversö. Manskap och hästar voro alldeles uttröttade af den häftiga marschen på den halkiga vägen, af kringvadandet i snön och at striden, och åtskilliga alldeles sjönko ned af trötthet. Då lugn åter inträdde på slagfältet, börjades det sorgliga arbetet: uppsökandet at de sårade. Jägare, infanterister och sanitetssoldater genomströfvade med lyktor skogen och de olika delarne af terrängen, och på förbindningsplatsen vid Oversö vadade man vid det flämtande skenet från facklor och lyktor i blodlefrar — sjelfva chaussen var på flera ställen bokstafligen öfvertäckt med blod — ett skräckfullt skådespel. Ännu under nattens lopp ryckte samtliga österrikiska brigaderna fram till Oversö och trakten deromkring, med undantag af regementet Coronini, hvilket stannade qvar som besättning i staden Slesvig. Tidigt i dag (d. 7 febr.) följde dem på slesviger-flensborger-banan den preussiska gardesdivisionen, medan till höger den preussiska armåkåren, under prins Fredrik Carl, hvilken vid Kappel öfvergått Slien, framträngt med sin tte till närheten af Flensborg. Slesvig d. 9 febr.: Tolf, nyligen af general Gablenz dekorerade österrikiska soldater ur olika truppafdelningar beledsaga under befäl af kapten Eder de eröfrade troferna till Wien. En tacksägelseskrifvelse har ingått från kejsaren af Österrike. Den sårade hertigen af Wirtemberg har befordrats till general. Österrikiska högqvarteret Frörup den 9 febr.: Dannevirkes slopning är beslutad och desarmeringen har redan börjat. Österrikarne och preussarne dela sig emellan kanonerna. Hamburg d. 10 febr. Det uppgifves, att brigaden Nostiz vid Helligbek, Frörup och Oversö tillsammans förlorade 710 man i döda och sårade. Danskarne qvarlemnade 400 man döda och 700 (?) sårade. Frörup d. 9 febr.: Mer än 600 tillfångatagna danskar, deribland 9 officerare, och 500 man i fäktningen vid Oversö sårade hafva förts in i Slesvig. De österrikiska militärmyndigheterna blanda sig alldeles icke i förvaltningen och polistjensten. General Wrangels rapport till konung Wilhelm af Preussen um Dannevirkes utrymmande är daterad Sierensted 2 mil söder om Flensborg, d. 6 febr. kl. 12 på aftonen. Man finner deraf, att en anställd rekognoscering af Dannevirkes skansar visat det resultat, att ett angrepp på detsammas front skulle vara ej allenast tidsödande, utan äfven antagligen förenadt med uppoffringar. Han säger vidare: Ett kringgående öfver Mysunde visade sig äfven af samma skäl icke vara att förorda. emedan dervarande skansar hade lika styrka. En af prins Fredrik Carl utförd rekognoscering af Slien längre ned visade nu, att det var möjligt verkställa öfvergången vid Arnes och Kappeln. Fältmarskalken förordnade derföre, att prins Fredrik Carl skulle, qvarlemnande sina förposter framför Mysunde, med den k. preussiska kombinerade armåkären under natten mellan d. 5 och 6 öfvergå Slien medelst pontonbryggor vid ofvannämnde ställen. En brigad af den österrikiska 6:te armekären skulle understödja de vid Mysunde qvarstående förposterna. Af denna rörelse, om den lyckades, väntade öfverbefälhafvarem, att den skulle ha Dannevirkes utrymmande till följd. Vidare erhöll den österrikiska armekåren och den preussiska gardesinfanteridivisionen befallning, att koncentrera sig den 6 febr. utanför Dannevirkes skansar och beskjuta skansarne från de batterier, som skulle under natten upprättas, till en del bestyckade med refflade 12-pundinga kanoner, för att kunna å ena sidan här hålla fienden qvar och å den andra genast följa honom, i bändelse han skulle anträda det väntade återtåget. För utförande af detta uppdrag afmarscherade prins Fredrik Carl med sin kår d. 5:te kl. 2 e. m. till de bestämda punkterna vid Slien och fann, då han på aftonen anlände dit, den andra stranden besatt, ehuru blott svagt. Enligt all sannolikhet har denna rörelse af den preussiska kåren genast blifvit inrapporterad till Mysunde och derifrån medelst en anlagd dansk telegraslinie telegraferad till staden Slesvig, ty redan d. 5:te, kl. 8 på aftonen, började danskarnes återtåg ur Slesvig, såsom nu är bekant, och fortsattes ända till midnatt. Kl 4 på morgonen upptäcktes danskarnes afmarsch af den österrikiska armekärens förposter och förföljelsen börjadas genast, så att det österrikiska avantgardet redan kl. 5 på morgonen stod i Slesvig, under det att den härom underrättade preussiska kombinerade gardesinfanteridivisionen äfvenledes genast började förföljandet. Fältmarskalken erhöll underrättelse om denna lyckliga händelse kl. 8 på morgonen i högqvarteret Damendorf och uppbröt genast, åtföljd af H. K. H. kronprinsen och hans stab, till Slesvig, efter det adjutanter afsändts till båda kårerna och divisionen med befallning, att fortsätta förföljandet så snabbt och energiskt — C..Q. —l—:— som möjligt bort mot Flensborg. Det lyckades likI väl icke förtrupperna, att genast uppnå den borttå