Sir James kände igen denna röst: det var portugisarens. — Jose! utropade han. Jos strök hastigt sitt segel, lade upp årorna och höll sig vid sidan af den redlösa båten. — Är det ni, sir James? sade han. — Det är jag, svarade Asburthon; mina åror ha gått utaf; kom till min hjelp. Jos band med ett tåg den redlösa båten intill sin. de båda farkosterna lågo sida vid sida och sir James hop: pade ur sin båt i Joss, som var temligen förvånad öfver att finna den man, i hvars tjenst han var i en så kritisk belägenhet. — Hvarifrån kommer du? frågade sir James. — Från fästet, hvarest ni stämt möte med mig ers nåd. — Hvad är klockan? — Klockan är fyra på morgonen; dagen inbrytet snart. I stället att för Jos förklara hvad som händt honom tann den försigtige sir James det vara lämpligare att tags portugisaren i förhör. — Ah! sade han, du kommer från fästet. — Ja, ers nåd. — Har du träffat Näno? — Ja, och ban har berättat att man på fästet var den största oro rörande ert öde. — Ah! Hvarföre det?