tjusade honom, trodde sig sir James mer än någonsin vara lekbollen för någon illusion. — Kom och sätt er här bredvid, bad damen, i det hon slog sig ned på en divan, och vårdslöst lutade sig bakåt med ett obeskrifligt behag. Berusad, utom sig, lydde sir James tillsägelsen. — Ni skall äta middag med mig, återtog hon, men då man på fästningen skulle kunna oroa sig öfver er långa bortovaro, är det bäst ni skrifver några rader till kommendanten. Som ni behagar, sade sir James och satte sig vid gusridonen samt fattade en penna. — Låt mig diktera, sade hon. Herr markis. Kaptenen på Fowler kan tlll följe af sin order icke lemna sitt fartyg; men han har begärt att jag skall stanna till middag, och jag har ej trott mig afböja denna ära. Återsänd slupen i afton klockan sex. Sir James skref. Den unga qvinnan slog på en klocka som fanns i hennes närhet. Vid ljudet inträdde en matros. — se der, tänkte sir James, matroser, som hvarken ha ullhår eller platta näsor eller tjocka läppar. Den unga qvinnan gaf en befallning åt matrosen på detta okända språk, som hon-redan förut talat och lemnade henne sir James biljett. — Jag är då verkligen på ett mysteriernas skepp, sade sir James, som alltjemt med beundran betraktade den unga qvinnan.