Ligenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. Han var ensam några minuter; till slut öppnades dörren och han steg tillbaka med ett utrop af öfverraskning. En ung man, om man fick döma af hans röda halsduk, af den hvita halmhatten med uppslagna bratten och af sabeln som hängde vid hans midja; en qvinna deremot om man närmare betraktade detta skägglösa ansigte och ett beundransvärdt brunt hår i silkeelena lockar och hals, stod framför honom. Sir James kunde, som sagdt, ej tillbakahålla ett utrop. Kaptenen började deremot med ett förtjusande småleende: — Hvad tänker ers nåd om det sätt, hvarpå Fowler för krig., Sir James stammade några otydliga ord, utan att veta huru han borde benämna den person han hade framför sig. Rösten var en qvinnas ehuru drägten var manlig, och denna röst var förtjusande samt uppfylld af en hemlig tjusningsförmåga. Nåväl, min herre, sade den unge sjömannen, låtom oss sätta oss ned och förklara ändamålet med ert besök. — Jag kunde ej förmoda att detta skepp... stammade sir James.