— Min herre, återtog Lionel, förlåt mig det lilla obebehag jag förorsakar er. Hastigt som blixten stötte han undan officeren, slog omkull en matros och kastade sig i vattnet. — Skjut! skjut! ropade officeren och drog en pistol ur gördeln samt sigtade efter flyktingen. Men blott fängkrutet brann al. Matroserna släppte årorna, fattade sina karbiner och väntade tills flyktingen skulle visa sig öfver vattenytan. Officeren helsade, roddarne sänkte sina åror ivattnet, och farkosten ilade utåt sjön medförande sin fånge. Denne betraktade då den amerikanske officeren och yttrade: — Min herre, ni var närvarande då jag tog ÅAsked af general Jackson? Två skott smällde samtidigt, och ett svagt skri nådde ända fram till båten. En vid röd cirkel utbredde sig på det ställe af den skimrande vattenytan, der Lionel sista gången visat sig. III. Medan Lionel och den umerikanska officeren stego i båten, skyndade sir James Asburthon med sitt gehäng i handen upp på sitt rum. — General Jackson, tänkte han, har ej af blott höflighet sändt mig detta föremål. Han fingrade på gehänget på alla håll och kände snart ett ställe som var hårdare än de öfriga, och hvilket