Ligenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. — Ja, min herre. — Ävartill förband jag mig då? — Att gå åter ombord med mig, ifall öfversten ej tram yokte att gifva sig. . — Lofvade jag ingenting annat? — Nej, min herre. — Båten var redan nu närmare kanonsluparne än fästningen. Lionel höll ögonen fästade på tornet, hvarest ännu parlamentärflaggan svajade, och fortfor: — Sålunda är jag i närvarande stund ännu fånge på mitt hedersord? — Ja, så länge den hvita flaggan svajar. — Men... sedan? — Sedan blir ni min fånge, och jag skall ansvara för er. — Jag tackar er för denna underrättelse, sade Lionel i det han böjde hufvudet. I detta ögonblick togs den hvita flaggan bort och den engelska hissades upp öfver fästet. 9 Tarte fr N.oa as