mar, tänker man sig öfvergången vid Kappel forcerad, medan man ännu fäktade vid Dannevirke, återtåget afskuret och den retirerande, uttröttade armeen förföljd af fiendens uthvilade reserv, så skall man lätt kunna göra sig ett begrepp om de närmast liggande sannolikheterna. Tillochmed nu, då återtåget företogs på en tid, som vi sjelfva valde, och utan någon föregående hufvudbatalj, lågo gro parne vid sidan af de frusna vägarne fulla af omkullvältade vagnar, störtade hästar och neddignade, halfdöda soldater, hvilka voro besvärliga nog att medföra; tillochmed nu nädde förtöljarne vårt arriergarde, hvilket måste emottaga de trenne blodiga anfallen vid Bilskov. — Huru skulle allt ha kommit att gestalta sig i händelse vi uppskjutit reträtten tills våra leder blifvit decimerade och genombrutna af stridens ansträngningar och fiendens vapen, tills våra motståndare besatt defileerna på återvägen och tills vi på alla punkter haft förföljarne i hälarne på oss? Det var frånsidan af Dannevirkemedaljen! Huruvida man präglat de hotande utsigterna med skarpare drag än tillbörligt varit kan och vill jag ej afgöra; jag gifver endast i egenskap af referent mina läsare ett så korrekt aftryck som möjligt är. Jag är öfvertygad om att flere af de män, som sågo de nämnde farorna vid den öfvergifna fästningen, långt hellre skulle vilja ha ntkämpat en förtviflad drabbning i densamma, än öfvergifva den! förr än en ordentlig stormning gjorts, såvida deras personliga önskningar kunnat fälla utslaget, och jag törs ej betvifla, att icke de ha sett saken fullt så klart som vi, som suto hemma och endast trodde oss se, hvad vi hoppades och önskade så innerligt. Återtåget lär, efter hvad man hittills förnummit, ha gått öfver all förväntan lyckligt. Ännu hör man ej att någon kår blifvit afskuren eller att något af våt mobila artilleri blifvit efterlemnadt. Naturligtvis äro alla kanonerna på vallarne förnaglade, så att de numera endast ega värde såsom gammalt gjutjern. Att en mängd bagage råkat i fiendens händer faller af sig sjelf, och att en hand full sydslesvigska soldater har fördröjt sig på vägen, skall säkerligen ej öfverraska någon. Af våra förråd i Flensborg lär det mesta med tillhjelp af fartyg blifvit undanbergadt. Flensborgs innnevånare ha visat ett mycket hedrande uppförande mot våra trupper under genommarschen, från alla håll skyndade man dem till mötes med förfriskningar. Märkvärdigare förefaller det, att i den starkt förtyskade staden Slesvig lära de personer, hos hvilka soldaterna varit inqvarterade ha behandlat dem med den största hjertlighet — tillochmed vid afmarschen. Här i Sönderborg ser det kaotiskt ut. Här är icke en fläck på torg, gator eller gårdar der ej vagn står vid vagn, häst vid häst och man vid man som i det tätaste marknadshvimmel. I kyrkor och alla offentliga byggnader, i fartyg och Gud vet icke allt hvar nedstufvas tusendena från Dannevirke. Önskar någon veta min ringa persons adress, har jag för i natt fått logis i en kajuta, hvarest jag lefver som en prins i jemförelse med de på landbacken inqvarterade. Då jag igår ation passerade en af gatorna, såg jag en hel sqaadron kampera under bar himmel i den hvirflande snöyran. Få ni ej in hästarne i stall i natt? sporde jag. Gud vet! under de senaste fyra nätterna ha hvarken vi eller de haft tak öfver hufvudet, svarade dragonen. På första timman voro matförrådena i Sönderborg så att säga totalt förtärda. Alla bakugnar voro i tull verksamhet, och deras tillverkningar gingo bokstafligen åt som varmt bröd. Brödet fann ögonblickligt afnämare och de hungriga soldaterna gåtvo sig ej ens tid att blåsa derpå innan de slöko det. De stackars soldaterna se mycket medtagna ut, men deras munterhet är förvånansvärd. Här sjunger man, der hurrar man för en officer, om hvars död man hört de bestämdaste uppgifter af ögonvittnen, men hvilken man nu ser frisk och sund framför sig. Onskligt vore att stämningen i Köpenhamn ej vore mera betryckt än här! Vi se olyckan på nära håll, derföre förefaller den måhända mindre sasaväckande, än för dem som se den i perspektiv.