Ilvarjehanda. Att stå på bräde. Under denna rubrik läses i Helsingfors Tidningar: Den som natten mot i Onsdags kl. omkring 12 passerade Senatstorget här i Helsingfors blef vittne till en besynnerlig sed, som få bland våra läsare torde känna, ehuru den är minst lika gammal som staden Helsingfors. En hop folk var församladt för att uppslå de första marknadsständen, hvilket lofliga förehafvande visst ej skulle hafva aflupit utan mycket kif, derest ej vederbörande i tid baft den försigtigheten att stå på bräde. Dermed går så till, att den som, dagen före marknaden, först placerat sitt stånd, eller blott ett bräde af ståndet, på en för trafiken gynnande plats, den har lagligen tagit platsen i besittning för marknaden och kan ej derifrån utträngas af andra. med sitt bräde till bästa platserna — och för att ej inleda sina medtäflare i frestelse att smussla undan sin nästas tillhörighet och sätta sin uti stället, så står man på brädet ända till kl 12 på natten, då man har rättighet att uppslå ståndet. Men tiderna blifva allt värre och snikenheten allt större. Förr — klagade nu en af madamerna — förr var det nog, om man stod på brädet från middagen eller eftermiddagen dagen förut; nu hafva vi fått stå der sedan i Tisdags på morgonen — aderton eller tjugo timmar — till Onsdags natt kl. 12. — Huru är det möjligt att hålla ut så länge i frost och snö? — Vi hafva turat om, min kamrat och jag. och så hafva vi värmt oss med kaffe emellanåt. Men så hafva vi också fått en riktigt bra plats, der de förnäma mest stryka fram. — Hvilka förnäma? — Lyceister, skolflickor, finare gesäller och jungfrur af bättre sort — blef svaret. — Sådana räkna inte så noga med kringlorna och köpa gerna ,80ckrade. Hittills okänd svensk uppfinning. En tysk vetenskaplig tidskrift meddelar en wärkvärdig svensk upptäckt, som torde i hög grad öfverraska våra svenska läsare. ,Bland andra kuriositeter, som kemie professorn i Upsala, doktor Grusselback, eger, berättas det, ,befinner sig en liten orm, hvilken, ehuru stel och iskall som ett stycke marmor, på några minuter blir lika liflig och rörlig, som då han fångades för tio år sedan, och detta förmedelst bestänkning af en stimulerande vätska, som professorn uppfunnit. Doktor Grusselback har således uppfunnit ett sätt att efter behag försätta den lilla ormen i dvala och att väcka honom derur Om denna uppfinning kan an vändas på en menniska så väl som på en orm, skall döden förlora sitt herravälde öfver menniskan, och man skall kunna konservera de lefvande, liksom egyptierna kouserverade sina mumier. Den procedur, som doktor Grusselback använder, är, efter hvad det vill synas, ingen annan än att han småningom sänker temperaturen, till dess individen faller i fullkomlig dvala, utan att väfnaderna skadas eller förändras. Detta tillstånd är hvarken lif eller död, utan dvala. Hr Grusselback har hos svenska regeringen anmält detta verkligen mirakulösa rön och föreslagit att man skall göra försök dermed på en till döden dömd brottsling. Den lärde kemisten skall försätta honom likasom den lilla ormen i dvala, lemna honom ett eller annat år i ett tillstånd af skenbar död samt deretter medelst sin irriterande bestänkning åter uppväcka honom. Morgontuppar. Sedan åtskilliga år tillbaka viså England och Amerika en synnerlig täflan i konstruerandet af sinnrika och ändamålsenliga väckare-ur, och svårt torde vara att afgöra hvilken af de tvenne nationerna som hittills genom dessa lofvärda strafvanden lyckats väcka — mesta uppseendet. Vare sig huru som helst med dessa inventioner, ert är dock visst, att man i afseende på lämplighet och billighet i väckareapparater ännu ej lyckats öfverträffa furstens af Pless (hvars furstendöme är beläget i preussiska Schlesien) uppfinning. Nämnde furste är en passionerad jägare, och hade nyligen inbjudit en mängd personer af facket att deltaga i en större jagt. En dag hade gästerna sofvit för länge å surstens jagtslott och någon jagt kunde den dagen ej mera företagas. Det var ett hårdt slag för fursten och på det att ej ett dylikt fall ännu en gång måtte inträffa, lät fursten nästa afton framför hvar och en af gästernas säng placera en bur med en lefvande tupp uti. I vanlig tid på morgonqvisten började naturligtvis alla tupparne gifva sin närvaro tillkänna, och ej dröjde det många minuter förr än gästerna voro väckta, uppstigna och i färd med att söka tysta sina plågoandar. Ändamålet var vunnet och denna sällsynta väckningsmetod har sedermera varit föremål för mye ken munterhet. Alltså skyndar man sig. — —— — — — — —n —