Ä lxarjehandaö Rautschukmannen Petropoli-, som i sin tid hörde till Circus Renzs största märkvärdigheter, är nu engagerad vid Circus Guillaume i Triest och förvånar publikum med sin ledlösa smidighet. Vid sin första beneficeföreställning den 30 Nov. kom han 4— mellertid till korta. Han hade utlofvat en premie af 5090 gyllen till den, som med ett 50 fot långt rep kunde binda honom vid en stol så, att han icke på 10 minuter kunde slippa lös. Två matroser försökte vinna premien, och de fingo honom verkligen fastsurrad så väl, att han icke kom lös inom den gifna fristen. Matroserna begärde nu sina 500 gyllen; men hr Pitropolig hade icke ment det så allvarsamt med sitt tillbud och sökte göra sig undan sina besegrare med en utbetalning af 100 gyllen. Harmed ville emellertid matroserna icke låta sig nöja, och saken är anhängiggjord vid domstol, som förmodligen skall lära ,Indianen att för framtiden utesluta de tjärmga gossarne fiån konkurrensen om hans premier. Lokomotiv. Det största lokomotiv, som finnes i Förenta Staterna, och måhända i hela verlden, har nyligen blifvit förfärdigadt för Philadelphia-Readingjernvägen. Det har 12 hjul och väger mer än 100,00) skålpund. Nytt Niagara. Inom Columbias område bar ett nytt vat enfall blifvit upptäckt, som lika mycket i storhet öfverträffar fallen vid Niagara, som dessa lemna bakom sig alla öfriga naturföreteelser af samma slag, som finnas i verlden. En truppasdelning, som icke längesedan utsändes på rekognoscering i trakten af sloden Snake, äfven kallad Lewis Fork. observerade i två dagar ett doft och aflägset buller; officerarne beslöto att lära känna dess orsak och gåfvo sig ingen hvila förr än de, ledda af ljudet, lyckats tillfredsställa sin nyfikenhet. Med stum förvåning varseblefvo de floden Snake med hela sin vattenmassa kasta sig i ett lodrätt fall af 198 fots höjd, eller 38 fot högre än Niagara, hvars vatenmassa åtminstone icke är större. Hono arierna till Schiller och Göthe. I eu bref från Berlin till Berlinske Tidende skrifves: För ot år sedan dog i Berlin hofrådet Teichmann, våra teaterintendenters under det senaste halfva seklet litterär-. allt-i-allom och om hvilken man visste att han egde skatter af bidrag tili Tysklands dramatiska historia. Genom testamente fororunade den aflidne att det första offenthggörandet af hans litterära qvarlätenskay ej skulle få omfatta längre tidpunkt än till 1842, och återstoden utgilvas först år 1883. De senaste 20 årens teaterhisturia känna vi temligen till, men hans meddelanden intill 1842 gifva oss deremot den mest intressanta blick på ett hittills alldeles obekant område, nemluigen på d tyska skaldeheroernes penningetransaktioner in teaterdirektionerna. På Schillers och Gothes mänga beundrare gör det ett ganska eget intryck att läsa dessas brefvexling med Iffland, då teaterdirektör i BerLin, och att se hvilka priser de sordrat för afhandandet af deras mästerverk till skådeplatsen i Berlin, och huruleges egendomligheterna hos begge dessa personligheter äfven vid dessa tillfällen gjorde sig gällande. Schiller, den blygsamme skalden, visar äfven sina pekuniera ansprak en sådan olygsamhet, att man nu för tiden bnappt kan förstå den. Den gamle samlaren Teichmann meddelar oss bland annat affärskorrespondensen roran uppförandet af -Wallenstein. sJag önskar — skriver skalden till Ifflund — för Trilogien 60 Fredriksdorer, ett pris vid hvilket jag naturligtvis tait i betraktande Berlinerpublikens storlek, teaterns ans och framför allt er tjenstaktighet. För manuskriptet till sin bearbetning af Macbeth fordrar han 12 dukater, för det till Maria Stuart? 12 caroliner. Al en af Teichmann utarbetad honorarietabell ser man dock. att han fått i betalning för Maria Stu 117 PUIr, för fOrleanska Jungfrun 107 Thlr 16 eroschen. för Bruden från Messina 103 Thlr 19 groschen, men sor Wilhelm Tell. 831 Tolr 12 groschen. Göthe befinner sig gentemot Schiller på vn mera industriell sncpunkt: han känner tydligen bättre penningens