— Hvad har händt? — Örversten har satt löjtnant Tobby i arrest. — och löjtnanten är ursinnig, utan tvifvel? — Ja! sade Nino, han har svurit att hämnas. — Det är bra, tänkte sir James, man skall söka vända denna vrede till sin nytta. Derpå yttrade hun till Nino: — Du skall komma och väcka mig klockan två; jag vill se Jos. — Ja, ers nåd. Nino gick ut. Sir James lade sig med kläderna på i sin säng och insomnade snart; ty som han yttrut åt Roger var han öfverväldigad af trötthet. På slaget två inträdde Näno i rummet. Portugisaren kom utan ljus och barfotad. : — Det är jag, sade han helt sakta. Natten är kol. mörk. Öfversten sofver; endast skiltvakterna äro vakna men vi behöfva ej passera förbi dem Niino sade sannt. Kommendantens våning, till hvilken en bred trappa utifrån ledde, hade en inre trappa som förde till åtskilliga korridorer. Det vår utför denna senare, på hvilken man ansett det vara obehöfligt att utställa skilt vakter, som portugisaren lät sir James nedstiga tills de kommit till ett litet galleri i förskansningen, hvarifrån man genom små skottgluggar hade utsigt ut åt sjön. Der stannade Näno. En skarp vind blåste hvinande in genom skottgluggen och slog sir James i ansigtet. — Ni förstår väl, ers nåd, att Jos ej simmer helti vägen från motsatta ändan af sjön; han skulle då hinut