som lyssnade med likgiltigt utseende, under det Näno var sysselsatt med att duka fram en villebrådspastej, frukter och en butelj gammalt vin. — Låt se depescherna! sade markisen. Sir James öppnade sitt blyfordral och framdrog derur ett bref försegladt med rödt lack, hvaruti det engelska vapnet var intryckt. Brefvet var undertecknadt af lord Hamilton och hade följande lydelse. Till hr markis Roger Asburthon, öfverste för konungens dragoner, kommendant på hans majestäts fästning Sanct-Georg. Herr markis. Anfallen i dag på morgonen af en i antal vida öfverlägsen fiende, har det varit mig omöjligt att bibehålla mina positioner. Efter mer än tolf timmars förbittrad strid, ha de kungliga trupperna måst draga sig tillbaka utan att ens kunna qvarlemna en observationskär vid sjöstranden. Jag kan således ej vidtaga någon åtgärd för att undsätta det fäste på hvilket ni är kommendant så länge jag ej förenat mig med general Douglas. Men kaptenen på Emerald, ombord å hvilket fartyg jag befinner mig, har underrättat mig om, att inom några dagar en flottilj kanonslupar kommer från Clarasjön för att lägga sig i närheten af fästet. Om ni blir anfallen, hr markis, så gör ett så kraftigt motstånd ni kan. En engelsk krigare känner de pligter ban har att uppfylla.