i England. Den hufvudsakliga skilnaden är att fasta familjeband existera endast mella vissa bestämda afdelningar af den senar klassen, men äro allmänna i den förra. Denn familjeförbindelse är utan gensägelse det mes anmärkningsvärda draget hos nyare tiden tursteklass och ett drag som skiljer den frå hvarje annan klass eller kast som någonsi funnits. Det kan antagas såsom en sanning grundad på sakta att det för närvarande e kan existera något ärftligt regenthus i Eu ropa utan att vara i slägtskap med den stor: regentfamiljen, vare sig nu att denna slägt skap uppkommit genom giftermål straxt i bör Jan af det nya regenthusets tillvaro eller in gångna först efter några generationer. Dent: var erkändt af Napoleon, som med all sir klokhet ej trodde sig i stånd att grunda er dynasti utan giftermål med en kejsares dot ter. Och skulle första eller andra genera. tionen at ett nytt regenthus ej lyckas erhålls inträde i den stora familjen, äro den tredje och fjerde säkra att komma in i den helgade kretsen. Den förste konungen af den nya linien i Sverige-Norge, Jean Bernadotte, skulle om han sökt efter en maka sannolikt ej lyckats finna en prinsessa af rent furstligt blod; och till och med hans son och efterträdare, konung Oscar, måste nöja sig med en halffurstlig prinsessa af Leuchtenberg. Men den nuvarande, den tredje konungen, har slutligen och omisskänneligt inträdt i den stora regentfamiljen, såsom hans eget och hans broder arfprinsens giftermål bevisat. Ett liknande öde skall måhända vänta den nya franska dynastien, förutsatt att Napoleon lyckas grunda den på säker basis. Hans majestät sjelf försökte, såsom allmänt bekant är, förgäfves att erhålla en prinsessas hand, ehuru han skulle varit nöjd med dottren till general Gustaf Wasa, hvars förfäders thron nu innehafves af en samilj från första kejsardömet. Det skall väl knappast uppstå, samma svårighet för den nya kejserliga liniens andra generation; icke destomindre glunkas det om att Napoleon III för att förekomma mojliga missräkningar allaredan är betänkt på en blifvande gistermålsförbindelse för sin ende son, som ännu icke är mera än åtta år gammal. En halfofficiel österrikisk tidning, I Europe som utgifves i Frankfurt berättade för några månader sedan, att allvarsamma underhandlingar i och för denna sak börjats mellan hofvet i Tuilerierna och ettfurstehus i södra Tyskland. betecknadt såsom nära förenadt med huset Habsburg. Om detta är sannt, och det synes alldeles icke osannolikt, skulle till alla de nya Napoleonska ideer, hvilka det nittonde ärhundradet bragt till mognad, läggas den mycket gamla iden af att förlofning mellan barn utgör ett slags fasta på dynastiska rättigheter. Det stora karakteristiska draget hos fursteklassen i Europa; den nära slägtförbindelsen mellan alla dess medlemmår, förlorar ingenting af sin betydelse genom det faktum att en ärftlig, suverän turkisk sultan, alideles icke är slägt med de öfriga och en annan, Frankrikes, blott indirekt kan åberopa slägtskap med dem. Sultan i Turkiet kan, oafsedt polygamien och den mahomedanska trosbekännelsen, knappast räknas såsom Europeisk suverän, då hans familj är af asiatisk börd, och största delen af hans undersåter mer betrakta Asien än Europa såsom deras stamJard. Beträffande Frankrikes herrskare står han i verkligheten redan inom den turstliga familjecirkeln, ehuru hans morganatiskaförening — en oöfverlagd handling, enligt alla berättelser, och frukten af äktenskapliga missräkningar på annat håll — för ögonblicket sätter honom i samma belägenhet ungefär som de första svenska konungarne af huset Bernadotte. Detta är en olycka som en annan generation kommer att afhjelpa. Redan i detta ögonblick äro franske kejsarens familjeförbindelser icke obetydliga. Genom sin kusin, prins Napoleon, är hans majestät direkt be-i slägtad med konungarne af Italien och Portu-. gal och indirekt med den stora romersk-katolska suverängruppen. Vidare är kejsaren genom sin aflidne onkel ex-konungens at Westphalen giftermål, beslägtad med den kungliga familjen i Wärtemberg samt det kejserligao huset i Ryssland; och slägtskapen med detli senare har såsom redan är berättadt blifvit) ännu mera stärkt genom ryska inkorporerin-t gen af familjen Leuchtenberg. Om icke enverklig broder, såsom det heter i hans kon-t gresskorrespondens, kan kejsaren af Frankri-s La FÖöcåarloan mad rätta lalla