de. Men man sager, HUV ata oo len? Vi ha inga allierade. Detta har sin orsak deri, att det liberala Europa säkerligen med orätt hos oss förutsatt en baktanke! Hvarje dag framställer utländska pressen den frågan, hvarföre vår politik i Turin är revolutionär, i Rom kontrarevolutionär. i Mexico reaktionär, i Polen liberal. i Amerika slafvänlig och öfverallt gåtolik! buller, afbrott-. Viljen j göra slut på denna oro, så gifven frihet åt fosterlandet! (nytt atbrott). Friheten gaf oss öfvervigten i Europa till och med på en tid, då tredssystemet a tout prix herrskade, nemligen under Ludvig Filips regering. Jag har ett intyg derpå, som j ej skolen förkasta, grefve Nesselrodes. (Tal. uppläste här grefve Nesselrodes skrifvelse till lord Palmerston af d. 12 tebr. 1848, i hvilken den ryske ministern framhåller, att friheten utgjort Frankrikes styrka). — Det fanns i adressförslaget en sorglig punkt. som försvunnit derifrån; men den, som ersätter densamma, är ej mycket bättre. Man väljer det ögonblick, då civilisationen för det förfärliga militära slagtandets skull, hvaraf Ryssland gitver exempel, döljer sitt ansigte med båda händerna, för att uttrycka sin klagan öfver att våra förbindelser med Ryssland äro aforutna: I räcken Ryssland Frankrikes ädla hand öfver Muraviews skuldror, hvilken slagtar män och qvinnor, och de prester, som lemna den vigda hostian åt de döende! Nej, det är ej detta tillfälle man bör välja, och om det icke finnes någon mensklig rättvisa, som kan gripa en missdådare med officers rang, skall man åtminstone brännmärka hans panna och gifva hans namn till pris åt det allmänna töraktet! (bifali). Presidenten lemnade häretter ordet åt hertigen af Morny, som har stora sympatier för Ryssland. Han förklarade, att han begärt ordet, då han hörde, i hvilka ordalag hr Pelletan talat om kejsaren at Ryssland. Då — sade han — vi äro i fred med honom, då våra gesandter äro på sin post, är brist på hofsamhet ett pligtbrott. och då vi äro i krig med honom, är det ännu sämre. Hr Pelletan känner hvarken kejsaren at Ryssland eller Ryssland. Det är en fråga, hvaraf populariteten beror, jag vet det; men en statsman är skyldig sin kammare och sitt land sanningen. Jag blef etter den ärorika fred, som Frankrike afslot efter Sebastopols intagande, afsänd till Ryssland. Jag hade i särskildt uppdrag, att uppbjuda alla krafter, för att förmå kejsaren af Ryssland lätta Polens lott, och jag har utfört detta uppdrag ...Aro vi icke i afseende på den yttre politiken alla lifvade af samma anda? Skulle vi icke gerna vilja se de stora nationaliteterna återställda? Tillåten mig en nästan barnslig förutsättning — skulle, om det blott behöfdes en fingervisning, ett tecken, för att förändra Europas, jordens karta, om ett tecken vore nog, för att utan skakningar, utan konvulsioner återgifva Venetien åt Italien, befria de kristna på Libanon från turkarnes ok, om man, i enighet med den hel. fadren, kunde erbjuda denne en för den katolska religionen öfverhufvud värdig, stor ställning, skulle väl då någon utaf eder tveka om att återgifva romarena Rom och draga våra trupper, som dock i grund och botten äro endast fremmande bajonetter för romrarne, derifrån? Och hvad Polen angår — skulle väl någon ibland eder tveka om att återupprätta ett konungarike Polen, att återgifva denna narion, för hvilken vi för längesedan, på grund af lifliga sympatier, fattat en innerlig tillgifvenhet, ett oberoende folks rättigheter? (bravorop). Hvarföre dröja vi dermed? Emedan vi från olika synpunkter betrakta vigten i följderna at ett så stort företag. Adresskomiten har nemligen gjort dessa reflexioner: Det fin nes blott tvenne systemer: krigets och fredens. Det förra föreslås af hrr Gureoult och Javin. Det är stort, förföriskt... Att uttärda ett upprop till nationerna, återställa folkens sjelfständighet, släppa Italien löst på Österrike, röra upp upproret i Ungern, återställa konungariket Polen — detta är visserligen en politik, som eger sin storhet, och om i Europa ett kanonskott aflossades mot Frankrike, skulle jag tillråda mitt land och min suverän densamma, — men har man väl betänkt konseqvenserna? Har man tänkt på att vi äro i fred, att ingen angriper oss? Har man tänkt på de olyckshändelser, at hvilka Frankrike skulle hemsökas med sina 20 milliarder värdepapper, hvari våra bönder och arbetare nedlagt besparingar? och hvarföre allt detta? För en saks skull, som ej är vår, som icke begär vår ära. Nu uppstod en liflig ordvexling mellan Granier de Cassagnac och Gueroult. Nornys tal väckte öfverallt i Paris det största uppseende, emedan man trodde detsamma vara ett uttryck at kejsarens egna tankar. Följande dag sortfor äfven diskussionen. Salen var öfverfylld. Havin fick först ordet och sade, att Frankrike borde gå ut i kriget för Polens understödjande, emedan detta är lika mycket ett franskt som ett polskt intresse! Sedan talade Jules Favre, förordande polska frågans snara behandling och Europas befriande trån