— På hvad sätt? frågade den maskerade mannen. — Der borta vid fönstret är en af Scamps lärlingar Wills kusin steg upp, och matrosgossen som uppmärksamt lyssnade utan att röra vid sitt öl såg honom slå på axeln en liten puckelrygg med krusigt hår, hviska ett par ord i dennes öra och föra honom med sig till den maskerade mannens bord. — känner ni igen denna värja? frågade den senare den lille puckelryggen. Jag sålde den för fem dagar sedan, svarade denne. — Till hvem? — Till en man med mycket brun ansigtsfärg och klidd som matros. — Åro dessa de enda kännetecken ni kan meddela mig? — Nej, jag bar den sjelf till hans bostad. — Hvar bor han? — I Wite-Chapel, Love-Lane; jag åtföljde honom dit; han logerade i ett eländigt hotel garni; jag gick ej ända in: han kallade ut en man som var stor och grof som en elefant och sade till honom: gif mig en guin6. Värjan kustude tre och han hade blott två på sig. Den maskerade mannen lyssnade och mumlade mellan tänderna: — Mannen som var stor och grof som en elefant kan ej vara någon annan än den förste egaren till björnen; be: träffande den andre skall jag väl få veta hvem han är Det är otvifvelaktigt, markisen har beskyddare! Å sin sida tänkte matrosgossen: ö ö