När han anlände dit var klockan half sex. Han gick in hos den hyrkusk som sir Robert Walden dagen förut beställt och helsade med en åtbörd af nedlåtande förtrolighet på kusken som var sysselsatt med att spänna för en hyrvagn. Utan tvifvel hade han dagen förut gjort något aftal med kusken, ty innan sir James han yttra sig bad denne honom följa sig och lät honom gå in i ett slags kammare i bottenvåningen under vagnboden. — Allt är i ordning, sade han, ers nåd kan kläda sig. Med dessa ord visade hun på en stor pudrad peruk, ett fullständigt kusklivråe och en ansenlig trekantig hatt. Sir James drog skyndramt af den drägt han burit, iklädde sig livrået och var oigenkännlig under denna förklädnad. När detta var gjordt lade han två guinger i handen på den verklige kusken, steg upp på kuskbocken, tog tömmarne och for ifrån Saint-Charles-street. Han stannade tvåhundra steg från hotel Asburthon och väntade tåligt. Klockan precist sex såg han markisen åtföljd af sir Robert Walden och Lionel närma sig. De båda förra voro insvepta i kappor af mörk färg, den senare i sin skottska plaid. Baroneten såg blott helt flygtigt på kusken, öppnade vagnsdörren och lät markisen och Lionel stiga upp samt yttrade: — Till Londonerbryggan!