—— förnämsta kungliga samiljer i Europa. År 1797 ingick konung Maximilian I för andra gången gifte med den sköna prinsessan Carolina a Baden, och följden af detta giftermål var fem döttrar, födda i tre omgångar. Fyra af dem voro nemligen tvillingar. Hvar och en af dessa blef antingen kejsarinna eller drottning, elle moder till en kejsare eller konung. Den äldsta af dem, Elisabeth, blef gist med konungen af Preussen och hennes tvillingsyster Amalia skänkte sin hand åt nuvarande konungen af Sachsen. Den tredje dottern Sophia blef förenad med österrikiske tronarfvingen och skulle sjelt blifvit kejsarinna, om ej Metternich, såsom nyss nämndes, lagt sig emellan och förhindrat att ytterligare en fånig kejsare skulle uppträda på Österrikes tron efter Ferdinand I. Som det nu är, har prinsessan Sophia blifvit moder till en kejsare, och har — ifall ryktet talar sanning — en ganska betydlig andel i rikets regering. Sophias tvillingsyster gifte sig med konung Fredrik August af Sachsen, företrädare till den nuvarande konungen, och är nu enkedrottning. Slutligen gaf den yng. sta af de sem systrarne sin hand åt den ej särdeles mäktige, men lärde och poetiske Phantasus, eljest kallad Maximilian af Bayern, och blef således i vederbörlig tid moder till en kejsarinna. Hon skulle på samma gång ha varit moder till en drottning, hade ej Giuseppe Garibaldi varit nog djerf att med sina rödskjortor marschera rakt på Neapel emot all diplomatisk anständighet och kunglig etikett. Den stackars exdrottningens af Neapel lif är en roman af sorgligaste slag, från hvilken det likväl för närvarande ej skulle vara passande att lyfta slöjan. Man kan ej säga i hvilken ställning hon förtjenar största medlidande, den stackars exdrottningen, antingen i hennes ensliga nunnekloster i Augsburg, dit hon för något år sedan tog sin tillflykt eller i hennes ensliga palats i Rom, der hennes energi ej kan ge sig luft på annat sätt än genom att skjuta kardinalernas kattor. Det är besynnerligt nog att medan alla de qvinliga medlemmarne af bayerska konungahuset ingått lysande äktenskapliga förbindelser, ha de manliga medlemmarne valt en helt annan väg och gift sig med damer af ringa förmögenhet om också icke fullkomliga plebejer. Medan alla prinsessorna af huset Wittelsbach synbarligen äro äregiriga, tyckas prinsarne vara ett lugnt slags folk, utan stora pretentioner, benägna för hvila och kontemplation, begifna på tobak och bier, samt föga belåtna med den ståt och de ceremonier som åtfölja lyckan att ega en högboren gemål. Exkonungen af Grekland, fet, indolent och godlynt, är en präktig typ at sin familj. Genom sina mäktiga mostrars och kusiners inflytande uppsatt på en tron som han ej brydde sig om, öfverlemnade han regeringens mödor ältvensom dess ära åt sin verksamma gemål. Hans personliga intressen inskränkte sig till ätt ha ett aldrig bristande förråd af bayerskt öl i sitt klassiska residens vid foten af Akropolis. Då den grymma revolutionen kom detta örråd att tryta, var han mycket glad ötver itt få skudda Athens stoft af sina fötter och lIraga tillbaka till Minchens älskade sandcullar. Den nuvarande suveränen i Bayern siar ungefär samma lynne, ännu mera likväl ans onkel Carl, enda brodren till exkonung udvig och halfbroder till de vackra tvillingsdar som alla blefvo gemåler till Cesarer. Prins jarl sjelf har aldrig sökt vinna någon ädel am, mycket mindre någon prinsessa. Då an var gosse, hade han en fransk lärare, en nonsieur Bolley, som meddelade honom den enaste franska accent och understundom tog onom med sig på en språköfningspromenad!: den gamla staden Minchen samt förbi det l.