hufvudet. denna den ömtäligaste delen af deras kropp, ehuru de borde veta att de med hvarje så utdeladt rapp löpa fara att obotligen förstöra djurets synkraft Man skulle tro att blotta egennyttan skulle beveka menniskorna att afhålla sig från denna oerhörda grymhet. Man denna elaka och grymma vana har blifvit så allmän, att man ibland de hästar, som gå i sbängt arbete, af hvarje tjog säkert skall finna en, som blif vit på det sättet berofvad ett eller begge ögonen; ja. endast den för helt andra ändamål begagnade skygg lappen för ögonen har man att tacka för, att de sorgliga följderna af denna ovana ej inträffa mycket ofture. Det andra sättet att plåga, hvarom jag ville tala är tungans våldsamma krossande under hetslet, hvarmed drängar alltid äro färdiga att lemna fria tygla åt sin ilska. Kuskens mening har kanske ett ögonblick försent blifvit fattad af hästen, hvarföre han tog ett steg längre framåt eller har vändt i villrådigheten hufvudet åt venster i stället för höger, kortligen det var ett felsteg utan hans förvållande, det var uppenbarligen en försumlighet af kusken, och hvilket grymt straff har det arma djuret derföre fått lida? De häftiga ryckningarne på betslet såra läpparne och mungiporna på honom. ja, krossa ibland sjelfva tungan mot tänderna med en våldsamhet, att nerven eller roten alldeles förlamas, och på det oskyldiga, olyckliga djnret hänger sedan för hela dess lif den stympade lemmen onyttig ur munnen, försvårande dess förmåga att lifnära sig, en vidrig anblick och tillika ett anklagande bevis på den omenskligaste råhet. Och dessa båda sätt att plåga djuren se vi dagligen utöfvas på våra gator, och träder en menniska. som smärtas öfver det arma kreaturets lidande, varnande fram till kusken, så bemötes han med otidigheter. Detta har åtminstone händt den som skrifver dessa rader, hvilkas innehåll han önskar måtte behjertas, ty vi äro redo skyldige för det sätt, hvarpå vi begagna det oss af skaparen förunnade företrädet att öfva herravälde öfver djuren, och om vi ej kunna höra deras klagan, så bortdor den dock ej ohörd. Utsträcken derföre det höga budet: ,Alsker hvarannan inbördes äfven till djuren, ty han som skref det, inbegrep i detsamma äfven dem. Underjordisk jagt. En egendomlig jagt hölls nyligen i, Paris klouker. Man lät nemligen samtliga Inna I an hactämd riktning och IV11.24—