— våras, och deras glädje öfver den krigiske hållningen, men det är icke utseendet och . hållningen, som göra soldaten, det är der :märg, som — finnes i honom, den själ, som lif: var honom. Han gör icke några stora löften, men han håller mera, än han lotvar. Jag har förgäfves sökt spåra upp litet ; erotik härnere; det tyckes som att Jens i fält sej är af någon synnerligt erotisk natur. Elsler också är det endast på scenen, man upplefver sådana äfventyr som i ÅRegementets I Dotter, Ett giftermål efter; trumman 0. s. v. Fondflickorna skola för öfrigt icke leda många I sett, Igel, skulle hans das med litet vatten, för att kunna begagnas. i frestelse, de tillhöra den fulaste race jag och hade Christian Winther bott i ÅnTräsnitt säkerligen icke bragts i dagen. Jenserna kalla dem tyskt sinnader, men det får dock icke tagas i politisk mening; allt som är vackert kallar Jens danskt sinnadt:, allt som är fult tyskt sinnadt-. De danska qvinnor, som här ha män och älskare, kunna derföre lita på deras trohet, här finnes inga frestelser, och ätven om sådana funnes, är dock Jens at ett rent, trofast och innerligt sinnelag. Han är för närvarande vid litet dåligt lynne, han tycker ej om att ligga stilla, han vill antingen slåss eller vända tillbaka hem, och han förklarar tyskarne vara några erkenarrar, som icke begagna sig af kölden och gå öfver Slien. Påminner man honom om, att man icke bör mäla fan på väggen, han kommer tids nog, så ler han i mjugg och menar, att det gör ingenting, att Slien är tillfrusen, ty pisk tå tyskarne likaväl. Det är en fast tro hos våra soldater, att fienden skall tå stryk, och den tron är mera värd än 20,000 man. Jens får många bref hemifrån, och vi vilja uppmana vänner och fränder, att skrifva flitigt; om man kunde se posten bli utdelad härstädes, behöfde vi ej göra denna uppmaning. Sergeanten står framför tronten med en packe bref i handen, Jenserna i kolonnens bakersta led sträcka fram halsarne, för att få se en glimt af packen. Jens Sörensen, 2:det Rikkemang (regementet), 1:ste Ballion, 1:ste Gombani, N:r 5507, heter det nu t. ex., och Jens träder glad fram samt mottager ett högst törunderligt sammanlagdt bref med 2—8 röda sigill på och en liten extra klick lack, för att det skall vara kärkommet, brefver har ej sällan den naiva uppmaningen till postverket: besordras hastigt! Om någon får tvenne bref på en dag, väcker det allmän sensation, och får någon tre, ljuder ett högröstadt, afundsjukt mummel genom hela hopen. Och de stackarne sedan, som ej få några bref — ja, de gå med förlängda ansigten undan och hoppas på bättre lycka nästa gång. Och det är derföre både en välgerning och en pligt, att låta Jens ofta få underrättelser hemifrån, det uppmuntrar honom och gifver honom äfven en angenäm, fastän mången gång ansträngande sysselsättning med att besvara brefvet. Till dylikt skrifveri göras stora ansträngningar. På närmaste krog köper Jens ett ark papper, hos en kamrat lånar han en penna, och hos sin värd lånar han bläcket, som måste utspä Nu kommer den sista förberedelsen; då arbetet är strängt, måste rocken af; det går bäst att skrifva i skjortärmarne. Jens doppar nu pennan, sätter den till papperet, på hvilket nu genast hamnar en plump; han slickar betänksamt af plumpen med tungan och torkar af pennan i håret. Så börjar han på nytt igen. Under det han skritver, stå de smutsiga barnen i Käthner-hyddan och se på honom med mållös förvåning. Ibland, då han skall pränta till en riktigt vacker bokstaf, räcker han tungan ut ur munnen och glömmer stundom i sin ifver att draga henne in igen. Ändtligen är då brefvet färdigt och vikes ihop på det mest konstiga sätt; nu förseglas det, och så måste Jens taga sig en lur ofvanpå detta mycket själsansträngande arbete. Innevånarne här nere vänta krig innan månadens utgång; de tycka likväl icke om österrikarnes inmarsch och yttra: hvad skola vi med de der ungrarne, kroaterna och italienarne, som Österrike skickar oss på halsen, för avt sjelft bli af med dem? De se betänksamt på hvarandra, och gamla historier om kosackerna år 1818 dyka upp i mängd. Holstein, som badat sig i Mellanstaternas solsken, skall, hoppas jag, först och främst få röna kärleken, och hvad Slesvig angår, måste de vilda borderna likväl först taga Danevirksställningen. Med spänning och oro afvakta innevånarne utgången af tvedrägten i Tyskland och inbilla sig sjelfva de orimligaste saker. En korrespondent skritver till parisertidningen Patrie från Kiel, under den 17 d:s bland annat: . I förgår emottog prinsen af Augustenborg medlemmar af adeln, i går af presterskapet och innevånare från klostret Preetz. Detta är ett af de trenne etablissementer, som bilda hvad man kallar frökenklostren. Ni kan löma till deras vigt af den omständigheten, itt de hafva i jordegendomar, befriade från illa onera, en landsträcka af 12 å 13 franska