smalt rör med eiselerad guldknapp och slog honom med detta på axeln. Zigenaren utstötte ett skri, men han fattade ej zigenerskan mellan sina armar och krossade henne. Tvärtom tog han ett steg tillbaka och yttrade med dof röst: — Det var ett slag som skall kosta dig blodstårar!.. Farväl, Topsy! Och i ett hopp var han ute och försvann i natten. — Gå, jag fruktar dig icke! utropade miss Ellen, och jag trotsar hela verlden att bevisa att jag icke heter Ellen Walden och är sir Roberts nigce. Om du vågar börja strid, skall jag åter blifva zigenerska. och ve dig! Jag har arabiskt blod i mina ådror och detta blod sjuder hett i hat. Hon hörde ett gapskratt utifrån. Det var Osmany som nu steg tillbaka i sin båt. — Oh! utbrast hon, dessa uslingar som pinade mig i min barndom, jag hatar dem! och liksom Nero önskade att Romarne skulle ha blott ett hufvud, så skulle jag vilja att de hade blott ett hjerta för att i detta sänka en dolk ända till fästet! Miss Ellen lade sitt hjertas känslor helt och hållet i dagen: hon var zigenarnes dödligaste fiende.