Jsterrike, 1 hvIIlKa Båyern 10TKIATAL 55 VT d( tt på en europeisk kongress underhandla an-m -ående Slesvig med londonerfördraget som 0) dasis, om de tyska stormakterna vilja öfveremna Holstein åt augustenborgaren. Då svängsl lingen egt rum, har kanske Bayern fått sin s önskan uppfylld. vi Bismarck har i preussiska deputerade l cammaren uppläst on i försonlig anda hållen ij lepesch af d. 19 Jan. till de tyska regerinzarne. Den bemöter förebråelsen, att Preussen har för afsigt, att genom Slesvigs besät-så ande försäkra de närvarande förhållandena i Slesvig och Holstein om en längre varaktigret, och beriktigar den åsigt, att man blott nar valet mellan fortsättandet af de nuvaranle förhållandena och augustenborgarens erkännande. Han önskar, attförbundet, innan let fattar beslut om arfsföljden, skall underkasta frågan derom en grundlig undersökning. Han lägger isynnerhet vigt derpå, att om arss öljdsfrågan endast blir afgjord för Holstein utan Slesvig skail hela saken komma i en olycklig ställning. Förbundet kan icke föra något eröfringskrig mot Danmark. Först och främst bör det konstateras, att Danmarks lösten år 1851-52 på intet sätt betryggat hertigdömenas rättigheter, och att ett fortfarnde af det tillfölje af dessa löften inträdda tillståndet är omöjligt. Bismarck förordrar slutligen i depeschen en ren personalunion för hertigdömena, så att Rendsborg göres till en förbundsfästning, och andra nödiga garantier. Dertill behöfves visserligen först de andra europeiska makternas samtycke, men en sådan europeisk sanktion är ju äfven önsklig för sjelfva hertigdömena. Denna depesch skall inom förbundsdagen i Frankfurt hafva gjort ett i allmänhet godt intryck. Leipziger Zeitung innehåller följande tillkännagifvande: ÅKammarherre v. Mansbach, den samtidigt vid belgiska hafret och tyska förbundet acerediterade svenska gesandten, som från Briissel, hans hittills varande ständiga vistelseort, har anländt till Frankfurt, medför säges det, från sin regering instruktion om att endast förblifva i den tyska förbundsstaden, tills frågan om Elbehertigdömena blifvit afgjord. 1 hvilken riktning han skall söka verka å förbundsförsamlingens möten är ej svårt att gissa. mr ö O C— — O — 2 — — ——0 AO — — — ——c———-—27————— Uu—n — Angående agitationen i Holstein innehåller Augsb. Allg. Zeit. en skrifvelse från Holstein af d. 12 d:s, hvilken lyder: OÖnskan att landets förvaltning skall öfvergå från förbundskommissarierna till den hertigliga regeringen, blir allt häftigare härstädes. Då ingen kan beräkna, när förbundets beslut kommer, är deb lätt begripligt, att man redan hör åtskilliga förslag om ett sjelfständigt uppträdande i denna riktning: Både bland allmänheten och inom pressen yttras sålunda ofta den afsigten, att man vill genomdrifva afsättandet af den minoritet af embetsmännen, som hyllat Christian IX, genom att sända deputationer till förbundskommissarierna och till sjelfva de ifrågavarande illa sedda embetsmännen; ty då embetsmannaklassen på detta sätt blifvit rensad, skall den kunna afgifva en gemensam solidarisk förklaring om, att den hädanefter styr landet i vår hertig Fredriks namn. Man tänker ifven sända talrika deputationer till hertigen för att anmoda honom om, att han genast skall inkalla ständerförsamlingen, hvilket endast landsherren kan göra. Det kan ej vara något tvifvel om, att ständerna skola efterkomma ett sådant inkallande och af yttersta förmåga understödja vår landsherres faktiska tillträde till regeringen. Ö Afven kurfursten af Hessen sysselsätter sig mycket med slesvigholsteinska frågan, och det har isynnerhet gjort ett djupt intryck på honom, att londonerfördraget ingripit i hans eventuela rättigheter till den danska kronan!! Kurfursten säges hafva många gånger helt borgerligt förbannat de ministrar, som öfvertalade honom till att underteckna nämnde fördrag. Rörande de engelska korrespondenterna i Holstein uppplyses, att Morning Posts korrespondent i Kiel är den bekante turisten d:r Lawrence Oliphant, som under Krimkriget skref till Times trån Mindre Asien och senare rest i Kina tillsammans med lord Elgin. Times korrespondent är italienaren Gallenga, hvilken senast fungerat som korresp. för eTimes i de amerikanska Nordstaterna. Han tillhör mazzinisterna och skall, enl. hvad det nyligen berättats, en gång haft i uppdrag af Mazzini, att mörda sardinske konungen Carl Albert, hvilket dock icke förhindrade, att han år 1848 blef skickad till Frankfurt som Carl Alberts gesandt. Under det italienska kriget 1859 var han stabsofficer i den kår, som med prins Napoleon marscherade genom Toscana till Lombardiet, dit den anlände först trenne dagar efter slaget vid Solferino. Senare deltog han i Garibaldis tåg till Marsala och ännu senare från Calabrien till Neapel. A —— Från Utlandet.