— Förträffligt. Jag tror att dagen efter ert möte med sir Edmund, emottog ni ett kuvert en anvisning om tre tusen pund på engelska banken. — Det var, svarade kaptenen med cynism, ett minne af sir Edmunds yngre bror, hvilken ärfde en stor förmögenhet. — Grefvinnan de B..., som ville gifta sig med sin kusin, chevalier dA... skickade er ju diamanter? — Hvilka nästan alla voro falska, återtog Maxwell. Jag ver nära att för deras skull bli arresterad hos hofjuveleraren. Alltsammans var värdt tvåhundra pund: en spottstyfver. — Ni förlorade dem på spel inom tvenne dagar. — Jag vill glömma ett så föga delikat uppförande. — Men, återtog den maskerade, i det han öppnade en andra butelj champagne, antag en man tio gånger rikare än sir Edmund. — Godt! Da skulle det bli tjugo tusen pund. — Då denne man vore död, skulle hans arftagare. som hyser den djupaste och varmaste tacksamhet för kapten Maxwell, säga till honom: — Tjuge tusen pund motsvarar fem hundra tusen francs, hvilka årligen gifva i räntor tjugofem tusen francs eller något mera än två tusen franes i månaden. — Beräkningon är riktig. — På det att nu icke kapten Maxwell skall kunna förlora denna summa på spel, skall man under hans lifstid lemna honom en ränta af tjugofem tusen franes, betalbar i hvarje månad. Med denna kombination skall kap. —