på ett håll, der det af andra ansetts icke nödigt. Iar härvidlag klokhet och välberäknad omtanka parats med känslan; har man noga besinnat om icke kollision kan uppstå med den allmänna fattigvården, och om icke med rätta denna må anse sig kränkt genom den indirekta förebråelse att icke fylla sitt åliggande, som föreslagna institutionen innebär, bar man beräknat den möda och det arbete, institutionen medförer, och huru i längden hvarken arbetet kan bedrifvas lönlöst, eller en dyr lokal undvikas: har man kunnat tro, att stadens fullmäktige vilja och böra åtaga staden denna ökade börda, då, såsom ovilkorligen blir fallet, de nu så nitiske och, medgifvom det, välvillige samhällsmedlemmarne tröttna och bortdö; och, ändteligen, har man väl ansett sig kunna genom den nya institutionen komma närmare lösningen af problemet huru en fattigvård skall kunna fylla billiga anspråk och medverka till de fattigas höjande i moraliskt och sedligt hänseende? För egen del skulle Ins. som hyser den öfvertygelse, att stadens fattigvård uppfyller alla billiga vilkor, hvadan den enskilda välgörenheten icke är såsom institution behöflig, eller såsom sådan nyttig och i längden uthållbar, anse välgörande om vid särskilde tillrällen sådane sammanskott och utdelningar kunde ske som nästlidne jul, och att de lyckligare lottade satte välgörenhetssällskapet De fattigas vänner dels i tillfälle till vidgad verksamhet. och dels i närmar kännedom om sådane behöfvande, hvilkas blygsamhet hindrar dem att söka ett understöd, det de förtjena. Institutionen kallas visserligen enskild; men kan den rätteligen så henämnas, då man ser på de föreslagne stadgarne, och besinnar omfånget af verksamheten? Mycket vore att tillägga i ett ämne af den vigt, som det förevarande; men Ins. har icke velat för närvarande längre taga läsarens tid i anspråk, anhållande endast att få till vederbörande hemställa huruvida icksaken bör underkastas det allvarligaste begrundande innan man i detsamma går vidare. N ——— —