som under andra omständigheter blott skulle ha varit misslyckandet af ett experiment blef nu en sjöolycka. I några detaljer äro rapporterna om den lidna skadan lärorika. Vi upptäcka de för osårbare ansedde monitorernas svaga punkter. De tyckas vara tornen och kanongluggarne. Ett enda olyckligt skott kan, om det också ej är tillräckligt kraftigt för att krossa jernbeklädnaden, likväl åstadkomma bucklor i metallen på hvilken tornet löper omkring och härigenom omöjliggöra dess kringvridande. Skeppet är då med ens gjort oskadligt. På åtskilliga monitorer ha tornen på detta sätt blifvit klämda och kringvridningen derigenom omöjliggjord. Kanongluggarne blefvo likaledes ofta pressade tillsammans at skott och kunde ej öppnas. En kula behöfver ej genomtränga eller krossa allt i dess väg för att tillfoga en monitor hvad man kan kalla ett dödligt sår; en helt obetydlig skråma blir ett sådant, om den hindrar tornets kringvridande eller tilltäpper en kanonglugg. För öfrigt ha monitorerna stor förmåga att hålla ut. Några af dem fingo tretio eller fyratio skott i skrofvet utan att deraf lida väsendtlig skada. En annan brist som upptäcktes hos dessa fartyg, var att officerarne och rorgängaren på dem ej kunna se fritt omkring sig. Kaptenen på en af monitorerna fann att detta var en af de största bristerna hos detta slags fartyg hvilken gjorde det omöjligt att strida med tördel, att undvika faror eller göra en tillfredsställande rekognoscering. I olika ordalag beklaga sig andra officerare öfver samma förhållande. Ombord på en monitor blef klocksträngen, med hvilken signaler gafs till maskinrummet, afskjuten, och inga befallningar kunde utdelas ditned. Det är icke gifvet att de kraftigaste skotten åstadkomma den största skadan, ty det finnes delar på en monitor som ej kunna skyddas men hvilka äro så väsendtliga, att om de träffas blir fartyget obrukbart. I alla händelser är dock besättningen nästan fullständigt skyddad. Förlusten af menniskolif under striden var helt obetydlig. Några af kaptenerna framställa efter uppgifterna om sina lidna förluster några allmänna slutsatser rörande verksamketen af det slags fartyg på hvilka de kämpat under så nya förhållanden. Befälhafvaren på Montauk säger: Efter att ha pröfvat verkan af fiendens eld tror jag att Charleston ej kan tagas med den sjöstyrka vi för närvarande ha, och om anfallet hade fortsatts, måste det hafva haft ett nederlag till resultat. En annan kapten anser att monitorer som föra en 15 tums kanon ej kunna anfalla batterier af groft artilleri. Skeppen måste komma inom ett skotthåll som skulle vara olycksbringande för dem. Kapten Fairfax är ötvertygad att, ehuru detta slags fartyg kunna uthärda en mycket svår eld, likväl den omständigheten att de blott ha en kanon, gör dem jemförelsevis oskadliga för stora jordverk och fästen. Han är öfvermåttan besviken af utgången på experimentet med monitorerna, men medgifver att det var ett vackert försök.