afliane konungens danska än kunde ha gifvit genon sin partiskhet, tror man likväl, att dessa orsaker skulle enligt all sannolikhet blifvit undanröjda genom den nye suveränens lika behandling mot alla och opartiska uppförande. Tyvärr reste sig tvenne hinder mot en öfverenskommelse, sådan fredens vänner kunde hafva önskat den. Det ena var den grundlag för Danmark-Slesvig, som i förliden november månad blef antagen af riksrådet i Köpenhamn; det andra var Tysklands hållning. Det förekommer H. M:ts regering, som att Danmarks nya grundlag går ut på en inkorporation af Slesvig (te quoque Brutel) och att den som sådan står i strid med kronan Danmarks ingångna förpligtelser. Den danske ministerns försvar i afseende på denna punkt är i sjelfva verket mycket otillfredsställande. Men de skäl, som hr Hall anför angående den andra punkten, nemligen Tysklands nuvarande hållning, äro mycket vigtiga. De kunna framställas ungefär sålunda: Danmark har för Holsteins del tagit tillbaka kungörelsen af d. 30 mars. Det har fredligt underkastat sig förbundsexekutionen, fastän det ej anser den grundad i Förbundsrätten. Nu begär man utaf det, att det skall taga tillbaka den för kort tid sedan införda författningen för Danmark-Slesvig. Men hvilken säkerhet bjuder man det för att detta skall vara den sista eftergift, som af det önskas? En ny författning för Slesvig och en gemensam för monarkien göras redan gällande som skäl, ur hvilka hädanefter nya anspråk och ytterligare fordringar kunna utletas. När skall Danmark slutligen kunna hoppas lugn för dessa ständiga fordringar? Om dess oberoende skall bevaras, så vore det bättre, att det nu gjorde motstånd, än att det låte sig försvagas genom ständiga, men gagnlösa eftergifter. Fastän hr Hall enligt H. M:ts regerings åsigt intager en falsk ståndpunkt, finner hon likväl möcken sanning i de allmänna, af honom vtvecklade orsakerna. Danmark har rätt att få kännedom om gränserna för Tysklands fordringar och att sättas i tillfälle att få ett slut på denna långa och tröttande strid. Har verkligen Danmark i elfva år undandragit sig sina förpligtelser, har Tyskland under samma tid plågat Danmark med ogrundade och outförbara fordringar, så är det nu på tiden, att ett slut göres på denna tvist. Det är vid sidan af det tyska förbundet de makter, som undertecknat londonerfördraget, hvilka äro först kallade att fustställa bestämmelserna och vilkoren för en definitiv öfverenskommelse. H. M:ts äskar derföre i fredens intresse: 1. att en konferens af de makter, som undertecknat londonerfördraget, i förening med en deputerad för det tyska förbundet, må nedsättas i Paris eller London, för att förhandla om stridigheterna mellan Tyskland och Danmark; 2. att status quo måtte bli upprätthållet, tills denna konferens slutat sina arbeten. H. M:ts regering anser sig berättigad, att begära detta till förmån för freden i Europa. Hon har i hänsyn till Danmark icke något annat intresse än det, som tillkommer en af Europas gamla och oberoenfe monarkier. Men som sådan har England intresse i, att freden blir upprätthällen. Regeringen anmodar derföre på det ifrigaste suveränerna och kabinetten, att öfverväga huru svårt det skulle vara att utjemna stridigheterna, då de väl en gång hemfallit till krigets blodiga skiljedom. Hvem kan på förhand bestämma, hvilken utsträckning ett sådant krig kan taga, hvilka lidelser det kan väcka, hvilka trakter som kunna bli hemsökta af dess förödelser? Det är i och för sig af relativt ringa betydelse, om en prins af huset Gläksborg eller en prins af huset Augustenborg regerar i Holstein eller i Slesvig. Under hvilkendera af de båda furstarne som helst kunnna undersåternas frioch rättigheter vara lika mycket betryggade. Men det är af stor besydelse, att fördragen troget hållas. att man aktar rätt och egendom, och att krigshågorna icke utbreda sig öfver Europa tillfölje af frågor, hvilka, om rättvisa och förnuft lugnt och i tid få lof att råda, skulle kunna ledas till en fredlig lösning. Ni är bemyndigad att tillställa etc. Russel. P. 8. Börsenhalle för d. 15 d:s säger, att de för Slesvig bestämda preussiska trupperna koncentrerades under föregående dagens lopp uti Minden och Priegnitz. Transporten sker icke öfver Harburg utan på preussiska banorna. Onsdagen beordrades alla Hamburg— Berliner-banans stationer att genast skicka samtliga hästtransportvagnar till Berlin och samtliga till ammunitionstransport lämpliga godsvagnar till Friesack. Tvenne i Lubeck inqvarterade preussiska insanteribataljoner skulle törläggas till Travemunde. Marschordres till österrikiska och preussiska trupperna utfärdades i Thorsdags. Åtta stora extratåg afgingo d. 15 och 16 mellan Berlin och Wittenberg. Bayerska tidningar tala om förhindrandet af österrikarnes genomtåg, i enlighet med hvad Sachsen föreslagit. Vinterkölden är oförminskad. I Thorsdags upphörde till följd af is postgången öfver Eckernförde. Nu försökes den öfver Hadersleben och Middelfart. Warnemändes redd och hamn voro ännu i Thorsdags isfria.