vISOTISK 101Oraning angacldc 1101SCOLS EulIförhållanden i hänsyn till konungariket Danmark och hertigdömet Slesvig, med anledning af den danska tullgränsens förläggande till Eidern. Följande äro de väsentligaste bestämmelserna: Konungariket och Slesvig anses från d. 22 dec. förl. år som utland i afseende på inoch utgående gods, samt sjösartsumgilder. Genomgående varor äro underkastade tullkontroll. Transitobestämmelserna förblifva oförändrade, eftersom man äfven från dansk sida låtit det förblifva vid det gamla. Sjöfartsumgälderna till och från Danmark uttagas efter den bestående tariffen. Försändningen öfver land at tullpligtiga varor är endast medgifven via Rendsborg och Levensau. Slesvigska och danska tullpasser-sedlar skola begagnas. — Dessa bestämmelser trädde i kraft d. 15 d:s. Under alla de ovationer, för hvilka den augustenborgske hertigen på senare tider varit föremål i Kiel, har man rönt en smärtsam saknad öfver uteblifvandet af några uttalanden från ;,systerlandet Slesvig. Denna sak nad skall nu vara litet afhulpen, i det man i Flensburg i tysthet åvägabragt en hyllningsadress, hvilken skall af några agitatorer derstädes tillställas ,, Herzog Friedrich. Den hannoveranska regeringen har förbjudit de slesvigholsteinska föreningarne der i landet, att sätta sig i förbindelse med centralkomiten i Frankfurt och med centralkomiten i Hannover. Föreningarne tillåtas blott verka hvar för sig. Bayerns officiela tidning bestrider undertelsen om att de tyska stormakterna i förening med Bayern skulle vilja uppmana förbundet att vidtaga åtgärder emot den slesvigholsteinska centralkomitöen i Frankfurt: Den bayerska regeringen vakar, om hon än härigenom uppfyller en smärtsam pligt, öfver upprätthällandet af lagarne om bildandet af föreningar; men hon hvarken vill eller anser sig böra gå längre. Till Hamburg väntas i nästa månad tvenne pansarfartyg från Österrike, för att skydda den fria handelsstaden, i händelse danska örlogsfartyg skulle vilja taga rättvis hämnd på densamma för dess fientliga hållning. Äfven Bremen har begärt och lofvats skyddsfartyg. Enligt slesvigholsteinismens Moniteur, den officiela Koburger Zeitung, som naturligtvis är mycket väl underrättad om augustenborgarens alla förhållanden, är de tyska makternas ställning tillhertig Fredriks arfsrätt denna: Han är erkänd som regerande suverän af Baden, Weimar, Koburg-Gotha, Meiningen, Altenburg, Braunschweig, Sondershausen, Reuss (yngre linien) och Waldeck. Hans arfsrätt är erkänd af Bayern, Wärtemberg, Hessen-Darmstadt, Homburg, Greiz, Anhalt, Frankfurt och Bremen. Gynnsamt stämda för honom äro: Sachsen, Mecklenburg-Schwerin och Rudol stadt. Ogynnsamt stämda äro Hannover, Kurhessen, Lichtenstein, Nassau och MecklenburgStrelitz. Fientliga och bundna äro Österrike, Preussen och Luxemburg. Tvifvelaktiga äro: Oldenburg, Hamburg och Libeck. Lippe-Detmolds och Schaumburg-Lippes åsigter äro obekanta. Nästan alla de engelska tidningarne innehålla artiklar om den dansk-tyska tvisten, deri de uttala sig med mycken kraft till förmån för Danmark. Tillochmed organer, hvilka förut mera lutat åt Tysklands sida, äro nu danskt sinnade, säkerligen på grund af den allmänna meningens tryckning, hvilken allt oftare ådagalägger sin antipati mot Danmarks fiender. Den förut omnämnda energiska depesch, som grefve Russell tillställt tyska förbundsdagen, utan att denna dock låtit sig af densamma uppskrämmas, lyder i sin helhet sålunda: De händelser, som timat efter konung Fredrik VII:s död, hafva gjort ett lifligt intryck på drottningens regering. I början såg ställningen rätt gynnsam ut. Fredrik VII.s efterföljare hade blifvit allmänt erkänd i Holstein och Slesvig, alldeles som i det egentliga Danmark, blott med undantag af några professorer och domare; lugn och lydnad hade öfverhufvud upprätthällits allestädes, och det inre lugnet åtföljde: af stormakternase ekännande. I Tyskland banade en helt annan uppfattning sig väg. Några af de stater och furstar, som tillträdt londonerfördraget af år 1852 hafva varit de allra första att understödja hertigens af Augnstenborg anspråk på hertigdömena Holstein och Slesvig. Österrike och Preussen hafva gått mera moderat tillväga. Christian IX:s rättsanspråk på arfsföljden i Fredrik VII:s länder, i öfverensstämmelse med b vilkoren i londonerfördraget, hafva ej blifvit utaf dem rent af tillbakavisade, men de hafva gjort erkännandet JI. af hans rätt beroende deraf, att konungen uppfyller de d förbindelser, som hans föregångare åtagit sig arenb 1851—52. H. Mt:s regering har ej kunnat biträda 3 någon af nämnda åsigter. Hon har ej kunnat gå in på prinsens af Augustenå b a ——25 — — — — cc — — borg anspråk, hvilka stodo i strid mot de forpligtelser, som H. Mit ingått genom londonerfördraget af 1852. Hon är af den åsigt, att konungen af Danmårk är bunden vid att uppfylla öfverenskommelserna af 1851, men hon antager icke, att kronans rätt ar h på något sätt beroende af dessa öfverenskommelseruppfyllande. I det H. M:ts regering derföre så beNV redvilligt som möjligt erkänt Christian IX:s arfsföljd! har hon i förening med Frankrike och Ryssland drisFit på utförandet at alla hans kronas förpligtelseretillIS!