Roger tömde ledigt en butelj Bordeaux och visade en uppoluppen glädtighet, som helt och hållet skiljde sig från den engelska aristokratiens vanliga stelhet och allvar; slutligen steg han upp, omfamnade ånyo sin kusin och yttrade: — I morgon klockan åtta, är det icke så? ... Man skall äta frukost och stiga till häst så fort man stigit upp från bordet. — Jag skall vara punktlig, svarade den yngre sonen af huset dAsburthon. Sir James följde markisen ända till gårdsporten under tusentals vänskapsbetygelser och försäkringar om sin tillgifvenhet; sedermera gick han till fönstret i stora salen för att se sin gäst aflägsna sig. Markisen red i galopp utför den branta backen med ungdomens hela häftighet. — Godt! sade sir James, hästen är god och passar förträffligt för mina planer till i morgon. Han ropade nu till sig Wills, som gick och promenerade i all sköns lugn nedanför fönstret. Nu, började sir James då Wills infunnit sig, skall jag ge dig del af mina planer. — Jag lyssnar, ers nåd. — Kommer du ihåg att sista vintern jag tillbragte i London brukade jag ofta ta en promenad i Hyde-Park? — Nästan dagligen, ers nåd. — Vid ingången till kungliga trädgården höll sig en djurtämjare som gjorde underverk. Det var ett slags jatte som lekte ömsom med en tiger, en panther och en björn. Björnen. var brun, af det skotska slaget och okulligt vild.