smenfa Längmanska stilen, om reversen, mot i förmodan, presenteras å vederbörlig ort; att aflidne Fennander ofvannämnde tid supplicerade om ett lån på 3,500 rub. af Längman, till ett hemmansköp och enär det bestämdt afslogs, han då anhöll om Längmans borgen för sanima belopp, det känner man ganska väl, — likasom att Fennander redan 1856 blef skild ifrån sin befattning hos aflidne Längman. Från Arvika skrifves d 8 d:s. Vä derleken fortsar att vara klar och frisk. Termometern har visat ända till 16 graders köld. Alla sjöar, med undantag at Glafstjorden, äro körbara, men marken är ännu bar, till stor mehn för höstutsädet. — Häromaftonen hade skarpskyttekåren arrangerat en skridskodans, illustrerad med kulörta lampor och utförd midtframför torget. — Jernvägspersonalen är nu i full verksamhet utefter hela linien, och sedan stakning och afvägning blifvit verkställda kommer bergsprängning genast att företagas, och byggnadsarbetena så snart erforderligt virke hinner anskaffas. Önskligt vore om ett godt och långvarigt vinterföre ville inträffa, hvilket i väsentlig mån skulle underlätta framskaffandet af virke och materialier Stölden från biskop Thomander. Den länge efterspanade föröfvaren af denna djerfva stöld har nu blifvit gripen i Engelholm. Det är en f. d. fästningstånge vid namn Sven Magnus Wernström. Hedvig v. Numers sista arbete. Den älskliga, för tidigt bortgångna författarinnans till På Gröna lund sista arbete, Svalornas sagor, kommer att med första införas i Helsingfors Dagblads följetongsafdelning. Sveriges yngsta stad, Oskarshamn, står i begrepp att lägga sig till gasbelysning, något som många större stadskommuner ej ännu kommit sig före med. Bekändt brott. Garfvaren Carlssons i Grenna mördare, drängen Wille Tolf, har nu bekändt sin rysliga gerning och blifvit för undergående af ransakning afförd till Jönköpings cellfängelse. — Från Grenna klagas öfver, att allmänna säkerheten der i trakten på se naste tiden blifvit på ett betänkligt sätt störd. Flera lömska anfall både utom och inom sta den bära derom beklagliga vittnesbörd. De svenska bajonetterna. I ett bret från Stockholm till Linköpings Tidning läses bl. a: En i dessa dagar hemkommen svensk embetsman, som för ett allmänt ändamål företagit en resa till Frankrike och Tyskland, har berättat, att vid ett table dhöte i staden Hannover en af gästerna öfverräckte honom en lista till benäget påseende och — påtecknande. Det gälde en sak, för hvilken man borde kunna påräkna allmänt deltagande, det var för Slesvig-Holsteins befrielse från danska oket och för hertig Fredriks rechtfertige sache. Vär landsman genomögnade listan och svarade sedun artigt, att det ringa bidrag, han för sin person kunde lemna, vore alltför obetydligt för en så stor sak, men om det tillätes ville han taga med sig listan till sitt hemland Sverige, för att höra sina landsmäns åsigter rörande den rättsärdiga saken, och hvad de kunde vara benägna att för densamma uppoffra. Hvad för slag! — Ni svensk! utbrast den förbluffade tysken, och släppte knif och gaffel. — Ja väl, svensk till själ och hjerta — svarade den tilltalade. Härefter uppstod några ögonblicks paus, och sedan tysken, efter intagande al en seidel bier, återhemtat sitt lugn och sin nationella gemytlighet, började han göra åtskilliga frågor rörande Sverige och svenskarne, om de voro lika oförvägna att slåss, som fordom, om det var sannt att de aldrig vände ryggen åt fienden o. s. v. Sedan han härpå fått mer eller mindre tillsredsställande svar, frågade han slutligen: Men hör, min herre, är det verkligen sannt, att svenskarne ha ovanligt långa bajonetter på sina gevär? — Jo, de räcka beqvämt till för två preussare och en hannoveranare på köpet. — Hannoveranaren stirrade, som om han velat säga: Gud oss nådeligen bevare — sköt sin stol från bordet och aflägsnade sig under de öfriga gästernas bjertliga skratt. Skarpskyttebegrafning. Wexjöskarpskyttekårs aktiva medlemmar följde d. 10 d:s, för första gången sedan kåren bildades, en at sina kamrater, urmakaregesällen J. S. Stjernqvist, till det sista hvilorummet, hvarest kårens sångare utförde psalmerna vid begrafningen. Gauthierska konstberidaresällskapet, bestående at 40 personer och 36 hästar, harva