Göteborg d. 16 Januari 1864. Från ord till handling. Sympatierna inom Sverige för Danmark och dess rättvisa sak hafva ej behof af något demonstrationernas högtryck, för att framträda i hela sin sanning och bestämdhet. Snart slår kanske den timma, då det första skottet skall ljuda vid Eidern och dånande gifva återskall i hvarje skandinavs hjer:a och sinne. Det vore en dåraktig blindhet, att icke redan se eller vilja se, huru den mäktiga ström, som vi kalla den. allmänna meningen, såväl här i Sverige som i Norge innehar sin vanliga riktning, fast ännu återhållen af de afvaktandets slingringar, som diplomatien fåfängt sträfvar efter att skapa. Strömmen flyter ännu någorlunda lugn, men i samma stund handlingens situation inträder på hinsidan Sundet, skall den ej längre! kunna på något sätt återhållas. Regeringen vet det, och hon har äfven redan tagit sitt parti. Hon handlar och handlar med kraft. En kort rekapitulation af hvad som under de senare veckorna, såvidt vi kunna sluta, tilldragit sig, torde vara af intresse. Sedan de första vacklingarne i anledning af tronskiftet i Danmark gått ötver och Tyskland började alltmera bestämdt förråda sin håg, att ej låta sig nöja med att genom exekution besätta Holstein, utan äfven vilja sträcka ut sina klor efter Slesvig, intog svenska regeringen åter sin förut hafda hållning och framträdde ånyo till förmån för Danmark. Först afsändes en note till de makter, som undertecknat londonerfördraget med förtrågan om, huruvida de ville bevara Danmarks integritet emot Tyskland. Svaret måtte ha utfallit sväfvande från Seinen, der vår politik har sina försänkningar, ty vår regerings officiela reträtt genom de bekanta meddelandena i den officiela tidningen angaf mycket tydligt, att hon hade en farlig isolering att befara, eller åtminstone att hon nödgades dölja sina inre varmt skandinaviska afsigter. Den allmänna meningen, som vid den då förmenta reträtten från det i nöd stadda broderlandet framträdde med en oppositionel hållning, lät tydligt förstå sitt tadel, ehuru de inre förhållandena inom landet gjorde det nödvändigt att visa den yttersta hofsamhet, isynnerhet som man trodde sig veta, att endast tvång kunnat töranleda den tillbakadragna ställningen. Nu afgick svenska regeringens nya note till makterna hvari den förklaring afgafs, att Sverige-Norge ej skulle kunna hålla sig på afstånd från de förvecklingar, som skulle bli följden af Eidergränsens kränkning. Denna förklaring tro vi vara ett fullständigt och troget uttryck af landets allmänna mening, hvilken, ehuru den naturligtvis helst skulle se att freden kunde bevaras, med bestämdhet kan sägas skola enstammigt gifva sitt stöd åt nämnda förklaring. Riksdagens beredvillighet att genast lemna det begärda rustningsanslaget var i detta fall talande. Litande härpå, har nu en tid stor verksamhet rådt inom de militära departementen. I Norge ha aktade och ansedda medborgare af alla klasser i åtskilliga städer hållit möten, å hvilka de varmaste sympatier uttalats för Danmarks sak och beredvillighet lagts i dagen, att vilja underkasta sig de uppoffringar, som ett aktivt uppträdande mäste medföra. Stärkt härigenom har nu regeringen i svenskt-norskt statsråd beslutat, att inkalla norska storthinget, för att af desamma begära dels ett nödigt extra krigsanslag, dels den grundlagsenliga tillåtelsen, att få töra de norska trupperna utom landets gränser. Det kan naturligtvis icke vara något tvifvel underkastadt, att storthinget skall bevilja hvad som iiskas, så asgjordt stämd för Danmark är majoriteten, sastån nog larmande stämmor höras, hvilka stojande skrika nej! nej! Vi känna nog till dessa, som måste å Ja Barnum utpuffa sina besynnerliga satser, för att få någon att tro på varans godhet. Då handlingens stund inträdt, skola de nog tystna al sig sjelfva. I Sverige har den allmänna meningen ännu icke uttryckt sig så öppet som i Norge. Men hvem tvekar väl om, att säga, det sympatierna för Danmark dertöre icke äro mindre: Det skall ej heller dröja länge, innan de skola visa sig i handling. 1 likhet med de danska qvinnorna, börja våra nu bilda komitåer ocl. utfärda inbjudningar till insamling af nödiga ylleplagg för den danska armåen, som hu mycket att utstå af den stränga vinterkölden. Några damer i Stockholm hafva redan sändt nära 1,000 par strumpor till Danmark för ändamålet. Första steget till handling är härmed