Hr Ameen instämde med hr Lindström i afseende på den politiska sidan af saken, men insåg de ekonomiska svårigheterna. Önskade att städerna måtte få rätt att, om de så önskade, qvarstå vid det gamla. — Hr Blomstrand åter trodde det vara af stort gagn att magistraten hade med saken att skaffa och tillsåge det ej enskild vinningslystnad såge sig till godo på frånvarande arfvingars samt omyndiges rätt. Hr Lindström. Ständerna hade ansett hela saken för ett enda stort missförhållande och hade derföre ej härutinnan velat tillgripa palliativer, utan upphäfva det helt och hållet. Borgareståndet hade utan votering antagit motionen, och bönderna, som den ej närmare rörde, hade funnit det obilligt att städerna i detta afseende skulle vara omyndiga, då de sjelfva ej voro det, och derföre bifallit förslaget. Borgmästare och råd voro för öfrigt jätviga att handla i detta fall; de borde derföre, såsom de ock ega uttrycklig rätt att göra, valt personer utom magistraten till att utföra bouppteckningarne — men de ha aldrig gjort det. — Må stadsfullmäktige åtminstone i sitt svar till regeringen yttra sig på följande sätt: Vi anse saken vara en beskattningsfråga och skola sjelfva ordna den på bästa satt; men vi vilja ej i något afseende lägga hinder i vägen för likställigheten emellan staden och landet! Hr v. Schoultz trodde de mindre bemedlades intresse vara afsedt genom beredningens förslag. Hr Ameen formulerade sitt förut väckta förslag sålunda: Frågan återremitteras för att så omarbetas, att den politiska sidan obetingadt erkännes, men det med afseende å den ekonomiska sidan lemnas städerna fritt att tills vidare hålla sig vid det gamla. Med detta förslag till motproposition skreds till omröstning, hvarvid beredningens förslag antogs med 29 ja mot 7 nej. Förmiddagens förhandlingar afslutades härmed. Eftermiddagens förhandlingar började med val till ledamöter i Drätselkammaren, hvartill utsägos: hrr O. Dickson, J. Lindström, P. J. Rapp samt rådmännen E. Melin och F. E. Roy. Till deras suppleanter valdes: hrr Malm, Levisson och Boman. Till revisorer under år 1864 för Drätselkammaren utsågos: stadsmäkl. A. L. Olisch, handl P. Blidberg j:r och häradshöfd. P. A. Gabrielsson, samt till deras suppleanter: grosshandl. E. Samson och sabrikör A. Prytz. Till ledamöter i gatuoch vägförvaltningen utsågos: kapt. J. G. Richert, handl. L. H. Lamberg samt hrr C. G. Prytz, O. Wijk och A. Kobb, och till deras suppleanter: grossh. J. Elliot, sadelmakaren O. Olson och handl. J. B. Andersson. Till revisorer i samma förvaltning utsågos: konsul A. Evers och grossh. Leop. Abramson samt till suppleant handl. John Larsson. Särskilda beredningens betänkande i fråga om gaturegleringen i Carl Johans församling, bifölls efter någon diskussion och begärd votering med 20 röster emot 17. Rörande hr t. f. tygmästaren, ötverstelöjtnant Treffenbergs begäran om reparation af kruthuset å Rya Nabbe, uppstod en liflig diskussion. Denna saks sammanhang är följande. Det hände sig något år kort efter 1810 att ett kruthus härstädes sprang i luften. Förskräckta vid tanken på att en dylik händelse skulle kunna upprepas, begärde stadens innevånare att på egen bekostnad få uppföra ett nytt kruthus utom staden. Detta beviljades af regeringen, och ett kruthus uppfördes då på Rya Nabbo. Detta skulle betäckas med plåttak; men en dag infunno sig stadens riksdagsmän hos H. M:t och anhöllo att i stället för plåt begagna togel till taktäckningen. Deras begäran bi fölls, men med det vilkor, att taket skulle af staden underhållas. Man kunde dock af ordställningen i resolutionen lika väl föreställa sig att regeringens mening varit att hela krutkastellet skulle af staden underhållas. Till en hörjan verkställde man också de små behöfliga reparationerna; men då nu en betydligare summa — ötver tusen riksdaler — skulle erfordras för den begärda reparationen, drog man sig derför och afslog tygmästarens i år framställda begäran. Saken gick till högre instans, och det begaf sig då att tvenne månader efter det konungen bifallit den på grund af stadens sattigdomframställda begäran om att få belägga kruthu