Denna skatt, i förening med stora subsidier från Venedig, användes till återuppförande af de af turkiska artilleriet förstörda befästningarne och att lägga grunden till sjelfva fästet. Det är på denna ofantligt stora grund som det nuvarande citadellet hvilar, hvilket dock icke liknar det, som då uppför-i des och nästan alldeles förstördes af turkarne år 1617. Ånyo uppfördt, alltjemt med öboernas egna penningar, illa skadadt år 1714 af sultan Achmed III:s arme, blef det slutligen i grund förstördt d. 21 sept. 1718 genom en krutexplosion. Den massiva grunden från slutet af femtonde seklet och ett stycke af den krenelerade muren vid hamnen qvarstodo ensamma efter denna oreda. Tillfölje af denna explosion, som förstörde största delen af stadens byggnader, afsände Venedig, som uppfattade Korfus vigt, dit en artillerigeneral. Snart reste sig fästningarne åter liksom genom ett trollslag, i enlighet med Schulemburgs, Korfus bjeltemodige försvarare, råd och med tillhjelp af innevånarne, hvilka äfven denna gång frivilligt beskattade sig. På mindre än tjugo år derefter kunde Korfu nämnas som en befästad plats af första ordningen inom Europa. Åt sjösidan till försvarades staden af fästet, ett dubbelt verk med bastioner, beläget på sjelva klippan och omgifvet af vatten. Den gamla krenelerade muren, byggd på den förhuggna klippan, kantad med torn och reduter, försedda med mörsare, skyddade hamnen åt esplanaden till. Till höger om hamnen höjde en följd af starka bastioner, med glacis, och titaniska murar från grunden till spetsen af den ofantliga klippa, som ligger der Från denna punkt sträckte sig en ringmur, som fortsattes i en cirkelbåge ända till hafvet och alldeles stängde staden åt landsidan till. Man kom in i staden genom tvenne portar, eller snarare tvenne triumfbågar, hvilka voro försedda med hängbryggor och till höger och venster flankerade af en ofantlig bastion af större höjd än ringmuren; 200 eldgap af en stor kaliber skyddade dessa verk, i midteln af hvilka fanns arsenalen, som inneslöt ej minde än 300 andra kanoner med deras lavetter, 50,000 kulor och 500,000 skålp. krut. Dessa försvarsmedel funno fransmännen, då de år 1797 satte sig i besittning af Korfu. Under deras ocenpation, som varade första gången i 20 månader och andra gången 7 år, från 1807 till 1814, utgåfvo fransmännen flera millioner såväl för befästningarnes återställande som uppförande af nya verk, hvilka, då fransmännen lemnade dem i orubbadt skick, med de gamla befästningarne bildade ett verkligen starkt helt, som anförtroddes sådant det var åt engelsmännen genom fördraget af d. 5 nov. 1815. Detta fördrag, undertecknadt af alla de kontraherande makterna, utom Frankrike, vid Wienerkongressen 1814, innehöll bl. a. följande bestämmelser: Art. 1. De sju joniska öarne, med deras underlydande, sådana de äro beskrifna i fördraget af d. 21 mars 18090 mellan kejsar Alexander och ottomanska Porten, skola bilda en enda stat, fri och oberoende, under namn af: Joniska Oarnes förenta stater. Art. 5. Monarken (Englands) har rätt att besätta fästena och hålla garnison derstädes. Art. 6. Att underhalla fästena och betala trupperna. Dessa bestämmelser tyckas vara ganska tydliga. Men i strid mot dem hatva, alltsedan lord Mairland, som var den förste guvernören på de sju Öarne, ända till öfverste Stock, den nuvarande lordkommissarien, alla det engelska protektoratets handlingar hatt till ändamål, att förstöra Korfus gamla befästningar. Sir Howard Douglas (en gammal artillerigeneral) tillträde till guvernörsplatsen, år 1815, riktade ett dödligt hugg åt de af venetianarne uppförda verken. Under förevänning af att ingen fiende behöfde fruktas från inre sidan, lät den gamle generalen rifva ned en stor del af ringmuren, hvars löpgrafvar blefvo ifyllda. Största delen af den härigenom tillgängliga stenen begagnades att öka de redan betydande verken vid citadellet, hvilket i engelsmännens händor blifvit för Korfu mindre ett försvarsverk än en ständig hotelse. Nu slopas äfven denna sista qvarlefva af det förr så mäktiga verket, emedan engelsmännen enligt fördrag måste lemna det och i sin egoism ej vilja låta dess rätta egare förbli i oqvald besittning deraf, fastän deras, joniernas, penningar dertill användts. I en protest från Korfus parlament mot denna handling finner man en redogörelse för den finansiela sidan af denna fästningsfråga. a Åh -ntO — ER SE