dighet under snart ingående läsetermin. Patent. Kommerskollegium har meddelat hrr Bosio, Lemuet Rucker patent under 10 års tid å af dem uppfunna förbättringar i hjulverket å ur. Fru Jenny Lind-Goldschmidt. Det är nu allt mera sällan man hör omtalas att vår ryktbara landsmaninna offentligen uppträder, men då det ibland sker, är det alltid för något välgörande ändamål, någon handling af barmhertighet. Så var äfven fallet då hon senast d. 5 d:s uppträdde i Exeter-Hall i London. Det var denna gång för att bereda medel åt en fond för nödställda andlige samt deras hustrur och barn. Hela den stora konsertsalen var trots de höga priserna öfverfylld. Man gat Händels Messias, under ledning af hr. Otto Goldschmidt. Times yttrar sig på följande sätt om fru Lind-Goldschmidts utförande af sitt parti: Om fru Lind-Goldsehmidts sång må det vara nog att säga, det den oundvikliga förminskningen af fysisk kraft mer än ersattes af ett utförande, som var icke mindre inspireradt än klassiskt och rent. Den himmelska arian: Jag vet att min förlossare lefver — för att blott nämna ett enda nummer — var i stil och uttryck fullkomlig. Den utgjorde i sanning en lektion för hvar och en som förmådde att göra sig det högsta exempel till godo. Denna utomordentligt intrycksrika sång helsades med hänförelse. Vid andra ställen, äfven då tillfölje af den för tillfället naturliga önskan att uttrycka så mycket som möjligt ledde till uttryckandet af hvad som ej precist legat i kompositörens afsigt (såsom t. ex. i Kom till honom och i andra versen af ÅHan skall föda sin hjord) var fru Lind-Goldschmidt lika mycket som eljest herre öfver sympatierna bland sina åhörare, hvilka voro förtjusta öfver allt hvad hon sjöng och applåderade henne derefter. Herr Goldschmidt ledde det hela på ett sätt, som i alla afseenden måste berömmas. Skogvaktareskolan i Jönköpings län har erhållit ett statsanslag af 1,500 rdr, att under tre års tid utgå af anslaget för skogsinstitutet, lägre skogsskolor m. m. Stockholms skarpskyttekår. I senaste n:o af Frihetsvännen läser man: Det lider nu till den tid, då Stockholms skarpskyttekår skall förrätta nytt val af öfverbeftälhafvare, ty kapt. Adlersparre antog uppdraget blott på två år. Meningarne i detta hänseende lära vara ganska skiljaktiga. Man erinrar sig, att ett parti vid förra valet ville åt kåren gifva det slags anseende, som kunde vinnas genom att välja prins Oskar till chef, och då det deruti misslyckades, har det hela tiden sökt göra troligt, att öfverbefälhafvarens jemförelsevis låga grad förhindrade honom att med den kraft, som han sjelf ville och vore önsklig, lägga sig ut för saken och bringa den till verkligt flor. Kåren i sin allmänlighet har väl sett med nöje, att den mest fått hjelpa sig sjelt med egna resurser, hvilket alltid gifver större säkerhet; men enskilda individer af densamma hafva i sin otålighet velat, att den skulle genom hjelp uppifrån hastigare bringas till fullkomning, och dertill hafva de ansett sig behöfva en mera högt uppsatt och inflytelserik man. Då nu tiden för ett afgörande nalkas, har man derföre framkastat åtskilliga nya namn. Prins Oskars direkta medverkan lärer väl under nuvarande politiska förhållanden knappast kuana varaktigt påräknas, och man har derföre man och man emellan utkastat tanken på förre chefen för Lifregementets dragonkår öfversten grefve af Ugglas, som genom sitt afskedstagande från sin chefsplats i armeen anses kunna hafva ledighet och till töljd af sina frisinnade åsigter tros ega lust att egna sig åt denna vigtiga nationalangelägenhet, för hvilken hans svåger grefve Björnstjerna i Skåne gjort så vackra ansträngningar. Många hafva dock mindre väl upptagit denna tanke och ansett den gå ut på att visa en otacksamhet emot grefve Adlersparre, hvaraf han icke gjort sig förtjent, då han städse med hängifvenhet för saken och en på erfarenhet grundad duglighet utöfvat sitt chefskap till flertalets stora belåtenhet. Andra hafva velat uti löjtn. Julius Mankell finna en person, som konsiderationslöst och utan sidoafseenden skulle föra kåren till utveckling ur sin egen kärna; men bland de försigtiga lärer detta icke hafva slagit an. Postängbatarne. Löjtn. Lagercrantz är s. n. besälhafvare öfver båda i Ystads hamn liggande postångbåtarne, sedan löjtn. Heilborn lemnat befälet å Drottning Lovisa. Således kan endast ett af dessa ångfartyg alterneran