men till sin förvåning fann han att lågan försvann och allt åter blef mörkt som förut. Presten böjde sig nu mot jorden och utropade på brahminernas språk: — Jungfru som vakar öfver skatten, är du vaken? Ett doft mummel uppsteg från jorden och nådde Jean de Frances öra. Då kastade brahminen ifrån sig båda påsarne med guldmynt, reste sig upp, kastade granskande biickar rundtomkring sig och gick, då han ej såg något oroande, med långsamma steg till midten af ruinerna. Jean de France som låg orörlig och med återhållen andedrägt bakom ett ofantligt granitblock höll följande samtal med sig sjelf: Om det ej tog eld i busken, är det derföre att den döljer en underjordisk öppning, och elden som den gamle brahminen kustade var en signal. Jag vet nu hvar skatten finnes. Ynglingen väntade en qvarts timma, under hvilken tid han uppmärksamt lyssnade och såg sig omkring. Intet annat buller hördes än det vinden förorsakade, då den for öfver tradtopparne och tempelruinerna eller medförande till Jean de Frances öra ljudet af brahminens steg, som olltjemt fortsatte sin kosa mot norr. Zigenaren tänkte ett ögonblick på att ånyo låta höra en ugglas läte för att få Simson till sig, hvilken bort stanna med sin vagn i grannskapet af ruinerna. Has besinnade sig dock och afhölls derifrån af tvenne orsaker. — Det skull alltid bli tids nog då jag fått bestämdt reda på hvar skatten finnes. Viger det underjordiska ljud